tisdag, januari 05, 2010

År 2000




Året började som det slutade. Jag pluggade på Komvux i Haninge och jobbade extra på Åhlens. Micke jobbade på Linq. I februari fick han en förfrågan om att åka till Tyskland under ett år för att öppna upp ett nytt kontor. Mycket spännande och att det skulle vara i München var ett extra plus eftersom min släkt finns i närheten. Micke flyttade i Mars? och jag stannar kvar för att gå klart mina kurser. Efter skolavslutningen åkte jag till Hultsfred med KlippÅsa och jobbade där för sista gången. Midsommar firades i Stockholm och dagen efter packades lägenheten ihop.


Tillsammans, Micke, Jag och Dennis, bilar vi ner till München och vårt livs största äventyr.

Allt är nytt och spännande. Att gå på affären och få tag på rätt sorts vetemjöl är en utmaning. Och varför kan mjölken vara slut på affären när man handlar vid 18 tiden?

Jag tycker att det är råcoolt att bli kallad för Frau Fries hos frisören. Svårt att komma ihåg att nia folk. Vi går självklart på Oktoberfesten och blir alldeles kollriga av alla fina kläder och feststämningen. Micke införskaffar sig raskt en uppsättning och ser ut som riktig bayrare. Passionsspelet i Oberammergau kändes som ett måste och var en upplevelse för livet. Extra roligt var att träffa Morfar där. Morfar fyllde 80 år den 15 dec och vi åkte hem till Sverige för att fira honom. Lagomt till festen så köper jag min Dirndl.

Jul vill vi absolut fira i Tyskland för det är ett „once in a lifetime-tillfälle“ att få vara med en äkta tysk jul. Firar gör vi hos Tante Alice och upptäcker att det inte alls är som hemma. Fondue, ingen tomte och inte speciellt juligt alls. Förvånade och lite besvikna var vi båda. Lite bättre blir det dagen efter när vi åker till ett snöklätt Ulm där Hans och Christa tar emot oss med julgran och mys.

Nyårsafton firar vi hemma i lägenheten och gör en katastrofal middag med improviserade ingredienser och tar en sväng till Köningsplatz dit vi har hört att man ska gå vid tolvslaget. Där var det typ krig. Fyrverkerierna ven och smällare smällde i varje hörn. Jag var mer rädd att bli träffad av någon raket än förväntansfull inför det nya året. Vi var båda lite nedstämda inför tanken att det bara var ett par månader kvar på Münchenäventyret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag vill säga: