Cornelia har skrivit ner schemat för nyårsafton.
Ett par av punkterna har vi bockat av men än är inte kvällen slut.
Vi har det toppen och önskar er alla ett riktigt gott slut och ett
GOTT NYTT ÅR!!!!
Idag har har det varit svenska skolan och medan barnen där övade flitigt på luciasånger så åkte jag och Micke hem och fixade och donade sånt som man aldrig hinner med under veckan. Vi hade även förberett en massa skrot som skulle till tippen.(OsCar du anar inte vad din syster slänger saker, du skulle inte tro dina ögon! Men, det är bara skrot, sånt som någon annan kan ha nytta av är det inte, det hamnar någon annanstans;) )
Känns alltid bra att få iväg sånt som bara står och väntar på att bli bortslängt. Vi får helt plötsligt så mycket plats!
Delar av vårt favoritband hade konsert idag och det var lite spännande om vi dels skulle hinna dit efter skolan och dels om det skulle finnas biljetter för sista minuten familjen.
Ruskig tur hade vi för vi hittade parkeringplats på en gång och var en hel halvtimme tidiga till konserten. Trots att det var väldigt mycket folk så fick vi fem biljetter och kunde kliva in i lokalen.
Donikkl är ett bayersk reaggae-pop-rockband som spelar musik så att ingen kan vara stilla. De involverar publiken under nästan varje sång och ofta tar de upp barn och vuxna på scenen. Micke och Felix var redan under låt fem uppe på scenen och fick snygga cowboyhattar på sig. Maja och Cornelia hamnade på scenen under de två sista låtarna och hade Maja fått bestämma så hade hon aldrig gått av scenen.
Trevligt och svängigt har det varit. I slutet av januari så har de en konsert igen och jag tror nog att vi kommer att vara med sjunga med nästa gång oxå.
*So a schöner Tag
Donikkl
2002
Resan mellan Sverige och Tyskland är som en låååång asienresa. Inte själva resan utan tidsomställningen. Det är många själsliga timmars skillnad mellan Stockholm och München men jag räknar kallt med att vara mig själv mer eller mindre på måndagmorgon.
Ett av mina allra bästa egenskaper är att jag glömmer fort det som är jobbigt. Glömmer och glömmer... nåja stuvar undan iallafall. Och så ger jag det hela en ny chans och hamnar i samma koma igen.
Tänk att man kan bli så psykiskt påverkad av att träffa vissa människor i olika situationer.
Min vecka i Sverige har alltså inte varit eländig, näe långt ifrån. Hjärtat har blivit påfyllt en massa gånger med äkta värme och fina människor och dess tankar och handlingar. Men hjärtat har fått sig sina rispor och oläkta sår har rivits upp, så som de kan uppstå av att de närmaste inte mår bra.
En fin vän skrev så bra på Facebook i veckan om en liknande situation. Egentligen är det inte riktigt samma situation men ändå så nära och känslorna är densamma.
"Sorg går över till saknad, saknad går över till ilska
en ilska på att personer man saknar och känner sorg över inte finns med oss längre "
Jag förstår dig fullt ut K. För jag är arg. Jag är arg så att jag kan explodera. Samtidigt är jag så gränslöst ledsen. För det som jag har förlorat. Jag är banne mig vuxen och borde fatta, realisera att det inte finns något att göra utan bara gilla läget. Jag beter mig ibland som om jag var en tjurig unge som vill att någon ska komma med facit. Ändå är jag tacksam för det jag har. Jag vill vara så mycket närvarande som jag bara kan samtidigt som jag allra helst vill gömma mig och strunta i allt.
Så jag går och lägger mig. För att få ork och för att förvalta alla känslor som virvlar runt.
Den största rädslan är ändå att glömma.
.....................................................................................
Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)*
Per Gessle
2003
...eller en natt i München. Same, Same but different.
I München anordnas det olika kvällar då det är öppet till 24. Det är museernas kväll, Musikens kväll osv. I kväll var temat kultur och shopping. De allra flesta affärena hade öppet till midnatt och olika happenings var anordnat lite här och där. Konserter, Magdans och Modevisning var det jag råkade gå förbi i år och himmel vad mycket folk det var på stan. Vädret var bra och det har väl lockat lite extra många människor att gå ut på stan.
Mitt mål på stan var att köpa alla saker som Cornelia behöver till skolan. Ni vet, allt det där som vi tar som självklart att man får i skolan (Pennor,målarfärg, skrivhäften, lim, osv) måste man köpa själv här. Vi får en hel lång lista med exakta angivelser om vad vi ska införskaffa. Skrivhäftena ska ha olika färger på omslag så att barnen vet vad det handlar om för ämne. Omslagen köper man färdiga och trär bara på häftet. Här duger det inte med Kalle ankapapper eller liknande som jag hade som barn.
Jag har alltid tyckt om att köpa nya saker inför skolstarten. Det gjorde jag långt upp i klasserna (tror faktiskt inte att jag någonsin slutade). Nån snygg penna och en bra almenacka och något annat litet som kunde pigga upp under skolåret.
Riktigt så är det inte nu när jag köper in för Cornelia. Allt är ju redan förutbestämt så det finns inte så mycket att brodera ut. Ändå känns det bra att fixa inför skolstarten på tisdagen.
Felix börjar i förskolegrupp och det har han pratat mycket om de senaste dagarna. Maja fortsätter i samma spår och får vänta ett år innan det är hennes tur att börja i förskolegrupp. Tänk att mina lilla MajaPaja ska börja skolan om två år... Ofattbart att det någonsin ska hända.
Var förbi på jobbet oxå för att se hur schemat ser ut för veckan. Där visade det sig att båda mina chefer hade slutat (!) och att det nu var två nya som var är ansvariga för avdelningen. Här går det undan må jag säga. Ska bli spännande att börja jobba igen och se om de nya cheferna kan få till schemat lite bättre. OCH framförallt, kanske, kanske har det liiiiite mer koll än de förra...
Näe nu är det dags att gå till sängs. I morgon/idag ska vi nämligen till Memmingen och fira Michael, kusin Kerstins man som fyller 40 år. Ska bli kul att få träffa dem igen.
Sov så gott!
*One night in Bangkok
Murrey Head
1984