fredag, december 31, 2010

Carpe Diem



Cornelia har skrivit ner schemat för nyårsafton.
Ett par av punkterna har vi bockat av men än är inte kvällen slut.

Vi har det toppen och önskar er alla ett riktigt gott slut och ett
GOTT NYTT ÅR!!!!



Carpe Diem
Freddy Sahin-Scholl
2010


tisdag, december 07, 2010

Lita aldrig på en man från Mars*



Min allra första LP var med Attack. "Rätt stuk" hette skivan och var högt älskad. När jag fick frågan från Moster om jag ville ha den av henne så sa jag mest ja för att det var ju nått som jag fick och det var nått alldeles nytt, en egen skiva! Det här var före Carolas dunder och brak genombrott (då mitt verkliga musikintresse vaknade) och före dess så lyssnade jag väl inte på nått speciellt.

Den råcoola lpn spelades om och om igen och var en av få skivor som var ok att spela när Mormor och Morfar var på besök. (de tyckte att den mesta musiken som jag spelade var hemsk)

Många år senare så träffade jag trummisen Åke Eriksson i Vindeln (av alla ställen på jorden). Han var väldigt trevlig och minns jag inte fel så gick vi till och med och fikade tillsammans. Ett snyggt foto och en autograf blev det oxå.

Många, många år senare så spelade Attack på Droskan i Umeå. Vi hade tagit fel på datumet så vi tillbringade två helger på raken på Droskan och åt god tacobuffe. (vem var det som var med oss? Helena? Linda? minns inte alls vem som hakade på Micke och mig)

Å så äntligen så kom bandet och skulle spela. Riktigt så coola var bandet inte längre och sångerskan Rosa Körberg hade inte lika fina tights som på skivomslaget. Taskig publik hade de oxå, bestod av mest fulla töntar som hade varit nöjd med vilket band som helst. När bandet pausade så gick jag fram till Rosa och berättade om hur bra jag tyckte att "rätt stuk" var. Gå fram till artister är jag eg för feg för men i den här situationen var det nästan ett måste att berätta att någon faktiskt tyckte om deras musik och det utan att vara dyngrak. Rosa blev uppriktigt glad och vi stod och pratade en stund.
När bandet gick upp på den minimala scenen igen så tillägnade hon två låtar till mig! Lyckan var gjord! :)

Det här var egentligen inte det jag hade tänkt att skriva om idag men det blev ett måste med den låt som jag har valt som titel på inlägget.
Titelvalet är annars mest vald med tanke på att " kvinnor kommer från Venus och män från mars" och vad det innebär får du gärna skriva i gästboken om! ;)

*Lita aldrig på en man från Mars
Attack
1981



tisdag, november 30, 2010

Snö*


Ut i snön!!


Cornelia och Felix kompis Leonie



Felix slängde sig på backen och rullade runt, runt i snön!

Snön har vräkt ner och lämnat ett vackert snötäcke. Om min nacke hade varit ok så hade vi gått iväg till en pulkbacke. Nu blev det en eftermiddag i trädgården istället och barnen var så nöjda så. Det är så mysigt med snö. Det gäller att njuta av det medan vi har det. I morgon kan det se helt annorlunda ut.


*Snö
Laleh
2008



måndag, november 29, 2010

Don't turn around*




Jag har börjat att träna och har gjort det i ett par veckor. Mitt förra gymställe är alldeles för långt bort så jag har hittat ett nytt som ligger tio minuter, med strassenbahn, härifrån. Perfekt!
På söndagar har de även en barngrupp och igår hade jag med mig Maja och Cornelia som fick vara där medan jag tränade. Jag hade 50 svettiga och jobbiga minuter på crosstrainer med väldigt bra musik i lurarna. Maskinerna är placerade vid fönstrena och eftersom träningstället ligger i en stor korsning så finns det hela tiden en massa att titta på.

Jag kände mig väldigt nöjd över mina femtio minuter, särskilt eftersom jag även hade hållit mig inom den pulsintervall som jag ska hålla mig inom. (jag har en pulsklocka som checkar av hur intensivt jag ska jobba ).

Efter att ha gjort förra veckans misstag med att ha med mig Cornelia i omklädesrummet och duschat med henne (varför ska jag duscha? åh nu blir ju mitt hår blött! Måste vi basta? kan vi inte gå ut nu? NEJ- jag vill inte torka håret!! ) så lät jag barnen vara kvar på barnpassningen tills jag var klar. (det är toppen, för man lämnar barnen på barnpassningen å sen så ordnar de att barnen kommer till träningen och tillbaka till barnpassningen!)
Jag gick in i duschen och duschade länge och väl. Tvättade håret. Inget särskilt alls.

När jag gick till min handduk så kändes det konstigt i nacken. Jag kunde knappt torka håret med handduken. Vrida huvudet till höger var inte att tala om. Jag hade helt plötsligt värsta nackspärren som inte gick att häva på nått sätt. Varje steg som jag tog kändes i huvudet och jag gick sakta, sakta ut till omklädesrummet. Skulle jag råka vrida huvudet en millimeter så kändes det som om jag skulle kräkas.

Hur lång tid det tog för mig att klä på mig vet jag inte men en evighet tog det. Oftast då jag får nackspärr eller en sträckning (alltså, så ofta händer det inte) så kan jag känna var det har knutit sig och kan sakta massera "loss" knuten. Det gör ont men det är iallfall möjligt att häva det hela.
Den här gången så kunde jag inte "ta" på det alls. Det gjorde inte ont på nått särskilt ställe utan det gick bara inte att röra huvudet åt höger, uppåt eller neråt.

Jag lyckades att ta mig ut och hämta tjejerna. På strassenbahn ringde jag Micke och sa att nått hade hänt och berättade hur läget var.
Å det var den dagen det.

Jag bakade i och för sig Lussekatter och Makalösa men resten av tiden låg jag på soffan med olika värmekällor. Micke masserade in tigerbalsam och försökte med det ena och det andra men det blev inte bättre. Inte heller sämre. men som sagt, inte bättre. På kvällen somnade jag och Maja på soffan och blev uppväckt vid halv tolv för att byta sovplats.

Idag känns det lite, lite bättre men jag är fortfarande sned, lutar huvudet mot vänster. Att vrida på huvudet går om jag är väldigt långsam men det ska vara ruskigt långsamt om det ska gå.


Jag gissar att det inte blir någon träning idag.


'Don't turn around
Ace of base
1994



lördag, november 27, 2010

So a schöner Tag*

Idag har har det varit svenska skolan och medan barnen där övade flitigt på luciasånger så åkte jag och Micke hem och fixade och donade sånt som man aldrig hinner med under veckan. Vi hade även förberett en massa skrot som skulle till tippen.(OsCar du anar inte vad din syster slänger saker, du skulle inte tro dina ögon! Men, det är bara skrot, sånt som någon annan kan ha nytta av är det inte, det hamnar någon annanstans;) )

Känns alltid bra att få iväg sånt som bara står och väntar på att bli bortslängt. Vi får helt plötsligt så mycket plats!

Delar av vårt favoritband hade konsert idag och det var lite spännande om vi dels skulle hinna dit efter skolan och dels om det skulle finnas biljetter för sista minuten familjen.

Ruskig tur hade vi för vi hittade parkeringplats på en gång och var en hel halvtimme tidiga till konserten. Trots att det var väldigt mycket folk så fick vi fem biljetter och kunde kliva in i lokalen.

Donikkl är ett bayersk reaggae-pop-rockband som spelar musik så att ingen kan vara stilla. De involverar publiken under nästan varje sång och ofta tar de upp barn och vuxna på scenen. Micke och Felix var redan under låt fem uppe på scenen och fick snygga cowboyhattar på sig. Maja och Cornelia hamnade på scenen under de två sista låtarna och hade Maja fått bestämma så hade hon aldrig gått av scenen.

Trevligt och svängigt har det varit. I slutet av januari så har de en konsert igen och jag tror nog att vi kommer att vara med sjunga med nästa gång oxå.

*So a schöner Tag
Donikkl
2002

fredag, november 26, 2010

En blå dag*


Vår alldeles egen Pippi.


Vi har fått snö som faktiskt ligger kvar!!
Det är väl ca en halv cm och termometern visar på...plus 3!
Gissar att det inte kommer att ligga kvar speciellt länge men det är iallafall mysigt.

Idag har julmarknaderna dragit igång och jag som har jobbat idag (började klockan sex!) har haft turen att få känna alla de goda dofterna av glühwein, brända mandlar och lyssna på myllret av folk. Mysigt och lite julkänslor har krypit fram.

Läste någonstans att Pippi fyller år idag, närmare bestämt 65 så det får vi väl inte glömma att fira ordentligt. Hon ser väldigt fräsch ut för att vara så gammal.

Nu är det helg och det finns inte så jättemånga planer. Svenska skolan på lördag men annars så är det ganska så tomt i kalendern.

Skönt.

Äh, ni hör ju, det händer inte mycket här. Eller rättare sagt, det händer så mycket att jag inte har tid att sortera tankarna och skriva något intressant.

Det kommer, det kommer, det gör det alltid.
Så länge vill jag önska er alla en trevlig adventshelg!
Kram!


*En blå dag
Pontus och Amerkikanerna
1990


måndag, november 08, 2010

One more try*


Hektor, Hugo, Maja, Cornelia, Felix och Leon som är alla redo inför att ringa på dörrar och säga Happy halloween!!


Jag har länge försökt att få större bilder på bloggen utan att lyckas. Micke och jag har kollat in varje liten inställning men inte kommit på hur man ska kunna ändra. Nu har jag fått tips från Angelica så jag provar mig fram. Kanske ser det här helt ok ut?





*One more try
George Michael
1988




onsdag, oktober 27, 2010

Everyway I can*




Solen skiner och solrosorna blommar för fjärde veckan på raken.

Musik på HÖG volym och medan jag bäddar rent inför det stora kusinbesöket så skrålar jag med. Min serbiska/albaniska/grekiska/isländska har aldrig varit bättre.
Alltså, spelar man låtar från ESC så går det banne mig inte att deppa, så sånt skiter jag i dag.

Puss på er alla där ute i cyperrymden!



*Everyway I can
Sertab Erener
2003





tisdag, oktober 26, 2010

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv*




Som alltid (nåja, under det senaste året iallafall) efter samvaro med mina föräldrar så eftersköljs jag av en enorm trötthet. Måndagen gick ganska bra för jag hade inte tid att stanna upp och jag gick till jobbet som vanligt. Idag är det värre. Jag är så förfärligt trött att jag bara släpar mig fram. Trots att jag har tagit mig tiden att sova på förmiddagen så känns det inte ett dugg bättre.

Livet tar tyvärr inte paus även om man mår skit så det är bara till att bita ihop, skola, Kindergarten, packa ihop brotzeit, cykla iväg till flöjtspelande och tyskakurser och, och, och .... Naturligtvis så hade jag oturen att Micke fick lov att åka till Frankfurt i går kväll så någon hjälp har inte funnits att tillgå.

Det har gått bra under dagen men allt har skett i en sort dimma. Jag har många gånger idag funderat på hur det skulle kunna gå att jobba på onsdagen och har tillslut kommit fram till att jag måste ringa och sjukanmäla mig. Måste bara få iväg barnen på deras aktiviteter först.

När jag kom hem så blinkade telefonsvaren.


"Hej det är Dirk från HM
Jag vill bara berätta att
du inte behöver arbeta imorgon..."


Det var som balsam för min själ att höra dessa ord.
Det blir nog bra det här.
Så småning om.
Kanske.



*Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Lars Winnerbäck
2009



Godmorgon*

Felix kom insmygandes kl 06:45 och viskade

"Mamma, är det morgon eller natt?"
-Det är morgon svarade jag
"Vad bra, då kan jag komma och gosa med dig!"



Det är min gosepojke det!


*Godmorgon
Chips
1981



torsdag, oktober 14, 2010

Hon har ett sätt*


Jag och Maja var i helgen på loppmarknad och köpte en "Lotta"vas.
Solrosor har vi köpt på självplock på en åker "långtbortistan"


Jodå, Maja sov en lång stund i sin säng i natt. Vid tre-tiden dök hon upp och ville inte gå tillbaka till sin säng. Både hon och Felix snarkade sen hela natten hos oss.

Det var en sur Maja vi hade på morgonen. - "ni skulle ju bära över mig till min egen säng!" sa hon och menade att vi skulle göra det när hon hade somnat. Aha, det hade inte vi någon aning om så nu vet vi lite mer om spelreglerna som donnan har deklarerat.

Maja kan vara väldigt bestämd och har hon tänkt något på ett särskilt sätt så är det bäst att det blir så. Det är bara det att ibland glömmer hon bort att berätta hur hon vill ha det...

Hon har ett sätt
Jakob Hellman
1989


(fatta vad bra han är!! Katastrofspelning som ändå är såååå bra!! Hellman äger!)

onsdag, oktober 13, 2010

Waka waka*


Vår goa MajaPaja alias Pippi har blivit fyra år idag!




Tjejen som har pratat om sin födelsedag i veckor, planerat allt från outfit till tårta, glömde att vara nervös inför dagen och sov sig igenom födelsedagssången.



Födelsedagsfrukost i mörkret är riktigt mysigt


Maja med nya favoriten Hundis.


Maja har bestämt att hon ska börja att sova i sin egen säng nu då hon har blivit stor. Under en väldigt lång tid så har hon sovit i vår säng (Felix oxå men han är åtminstone ibland i sin säng) och verkligen haft vår säng som bas. Vi har inte orkat att bry oss och det har funkat ganska så bra men nu är det dags att hon sover i sin egen säng. För att peppa henne inför det hela så har hon fått en helt nybäddad säng med nya fina sängkläder i vuxenformat.

En ny pyamas har det oxå blivit och som på pricken över iet så har hon och Felix bytt "våning" i våningssängen. Maja kommer nu att sova överst och Felix kommer att sova där under.

Tro det eller ej men båda somnade i sina sänger efter tio minuters pratande. Ska bli spännande att se hur det går resten av kvällen.





Vår fina goa Maja som har så många roliga tankar som hon delger oss med.
Dagens kläder hade hon själv valt ut och hon ville ha orange hår som Pippi.
Klart tjejen ska få det!

Dagens titellåt är tillägnad vår fotbollslåtstokiga födelsedagsbarn!
Waka waka
Shakira
2010








ddsfdsgbhrweews

Ny månad har det blivit och jag har inte skrivit på evigheter.

Stora besöksvågen har startat så det lär inte bli så mycket skrivet framöver. Vi har det iallafall bra och njuter av alla fina färger och det fina vädret.

Återkommer i kväll med foton på dagens födelsedagsbarn!

torsdag, september 30, 2010

Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)*


Resan mellan Sverige och Tyskland är som en låååång asienresa. Inte själva resan utan tidsomställningen. Det är många själsliga timmars skillnad mellan Stockholm och München men jag räknar kallt med att vara mig själv mer eller mindre på måndagmorgon.

Ett av mina allra bästa egenskaper är att jag glömmer fort det som är jobbigt. Glömmer och glömmer... nåja stuvar undan iallafall. Och så ger jag det hela en ny chans och hamnar i samma koma igen.

Tänk att man kan bli så psykiskt påverkad av att träffa vissa människor i olika situationer.

Min vecka i Sverige har alltså inte varit eländig, näe långt ifrån. Hjärtat har blivit påfyllt en massa gånger med äkta värme och fina människor och dess tankar och handlingar. Men hjärtat har fått sig sina rispor och oläkta sår har rivits upp, så som de kan uppstå av att de närmaste inte mår bra.

En fin vän skrev så bra på Facebook i veckan om en liknande situation. Egentligen är det inte riktigt samma situation men ändå så nära och känslorna är densamma.

"Sorg går över till saknad, saknad går över till ilska
en ilska på att personer man saknar och känner sorg över inte finns med oss längre "

Jag förstår dig fullt ut K. För jag är arg. Jag är arg så att jag kan explodera. Samtidigt är jag så gränslöst ledsen. För det som jag har förlorat. Jag är banne mig vuxen och borde fatta, realisera att det inte finns något att göra utan bara gilla läget. Jag beter mig ibland som om jag var en tjurig unge som vill att någon ska komma med facit. Ändå är jag tacksam för det jag har. Jag vill vara så mycket närvarande som jag bara kan samtidigt som jag allra helst vill gömma mig och strunta i allt.

Så jag går och lägger mig. För att få ork och för att förvalta alla känslor som virvlar runt.

Den största rädslan är ändå att glömma.

.....................................................................................

Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)*
Per Gessle
2003



fredag, september 17, 2010

The power of goodbye*




Hur mycket jag än avskyr att ta förväl så är ändå ett avslut bättre än...ingenting.

Under de senaste dagarna så har två människor försvunnit ut ur våra liv. En kille i Cornelias klass och Majas favoritfröken på KIGA har helt plötsligt flyttat/fått nytt jobb och det utan att någon har kunnat säga adjö. De kom helt enkelt inte tillbaka efter sommarlovet.

Det stör mig. Det är som ett hålrum där de här personerna skulle ha varit. Inget avslut, null, nix. Jag är inte jättenära med någon av dem men föräldrarna till pojken (som även hade en bror på KIGA) känner jag och vi brukar prata när vi ses och Majas fröken kunde knappt slita sig från Majas sida och hade varje dag (!) ett gott ord eller en anekdot att berätta om MajaPaja.

Så här tycker jag att det är ofta i Tyskland. Kanske är tyskarna inte lika känslomässigt involverade i varandra så att det är ingen big deal att flytta från klassen eller sluta på en arbetplats. Man går vidare helt enkelt tills nästa skeende i livet. No look back.

Eller så är det bara jag. Som nästan ska plågas ihjäl innan jag kan gå vidare. Som skulle vilja ha alla i mitt liv. Helst runt hörnet så att jag kunde träffa, se, stöta på lite då och då. Det skulle vara sååå mycket enklare att vara "Tysk" och inte "behöva" bry sig. Bara släppa och gå vidare.

Den genen missades helt när jag blev till.



The power of goodbye
Madonna
1998





söndag, september 12, 2010

Big time party*


Tjejerna redo att fira Michaels 40 års dag.


Stiliga grabbar. Felix i Mickes hatt och Morbror OsCars lederhosen.


Felix på väg upp på det förbjudna cykeltaket



Luca (tremänning måste det bli för kusin Kerstin är mamma), Felix, Maja och Cornelia


Kaninöron av majsblast kan man aldrig få för många av.

På begäran, ett fotot på mig. Jag frågade Micke extra under kvällen om det fanns något foto på mig och han sa " jo det finns det". Och det var sant... Ett helt foto när jag äter... Man ser inte ens vad jag äter. Man ser iallafall det fina smycket som jag har ärvt från Mormor och som passar väldigt bra till Dirndl.

Vi har i helgen firat min kusin Kerstins man, Michael som fyller 40 år idagarna. Grillad spädgris, trevliga bekantskaper, dans in på småtimmarna och efterfest frukost i gassande sol. Barnen har varit bortflugna i majsfält och i skogen och verkar ha haft det väldigt bra. Felix är dock besviken för att han inte fick äta av spädgrisens huvud...

En väldigt trevlig helg har det varit!




Big time party*
Hannah och Lina
2002





lördag, september 11, 2010

One night in Bangkok*

...eller en natt i München. Same, Same but different.

I München anordnas det olika kvällar då det är öppet till 24. Det är museernas kväll, Musikens kväll osv. I kväll var temat kultur och shopping. De allra flesta affärena hade öppet till midnatt och olika happenings var anordnat lite här och där. Konserter, Magdans och Modevisning var det jag råkade gå förbi i år och himmel vad mycket folk det var på stan. Vädret var bra och det har väl lockat lite extra många människor att gå ut på stan.

Mitt mål på stan var att köpa alla saker som Cornelia behöver till skolan. Ni vet, allt det där som vi tar som självklart att man får i skolan (Pennor,målarfärg, skrivhäften, lim, osv) måste man köpa själv här. Vi får en hel lång lista med exakta angivelser om vad vi ska införskaffa. Skrivhäftena ska ha olika färger på omslag så att barnen vet vad det handlar om för ämne. Omslagen köper man färdiga och trär bara på häftet. Här duger det inte med Kalle ankapapper eller liknande som jag hade som barn.

Jag har alltid tyckt om att köpa nya saker inför skolstarten. Det gjorde jag långt upp i klasserna (tror faktiskt inte att jag någonsin slutade). Nån snygg penna och en bra almenacka och något annat litet som kunde pigga upp under skolåret.

Riktigt så är det inte nu när jag köper in för Cornelia. Allt är ju redan förutbestämt så det finns inte så mycket att brodera ut. Ändå känns det bra att fixa inför skolstarten på tisdagen.

Felix börjar i förskolegrupp och det har han pratat mycket om de senaste dagarna. Maja fortsätter i samma spår och får vänta ett år innan det är hennes tur att börja i förskolegrupp. Tänk att mina lilla MajaPaja ska börja skolan om två år... Ofattbart att det någonsin ska hända.

Var förbi på jobbet oxå för att se hur schemat ser ut för veckan. Där visade det sig att båda mina chefer hade slutat (!) och att det nu var två nya som var är ansvariga för avdelningen. Här går det undan må jag säga. Ska bli spännande att börja jobba igen och se om de nya cheferna kan få till schemat lite bättre. OCH framförallt, kanske, kanske har det liiiiite mer koll än de förra...

Näe nu är det dags att gå till sängs. I morgon/idag ska vi nämligen till Memmingen och fira Michael, kusin Kerstins man som fyller 40 år. Ska bli kul att få träffa dem igen.

Sov så gott!

*One night in Bangkok

Murrey Head

1984

torsdag, september 02, 2010

I won't let the sun go down on me*

Bara för att solen skiner så måste det väl gå att ha shorts på sig? Efter att ha gått en tur till affären med Maja så kan jag berätta att så är inte fallet. Solen skiner för första gången sen i söndags men det är kallt, ohyggligt kallt. Barnen hade verkligen tur med cirkusveckan för veckan före var det tydligen dåligt väder och direkt efter Lilalu slutade så försvann värmen. Det är så skumt att det kan växla från 32 grader till kalla 12 på bara en natt.

Nåja, inte är sommaren slut ännu, det tror jag inte.

Cornelia har varit sjuk sen söndagnatt då hon fick feber och blev mega förkyld. Det har inneburit att vi mest varit inne ( förutom när jag å Maja har smitit iväg och handlat) och pysslat. Å lekt med Lego. Längst där uppe i arbetsrummet/gästrummet har vi tagit upp allt Lego och har byggt och byggt allt som vi har hittat ritningar till.

Det har blivit Batmobil, mr Freeze Freezmobil (!?!) Robins ubåt och Pinvinens dito. Toy story 3 tåget som Maja och Cornelia fick under pingstlovet har nu blivit ordentligt uppbyggt och Woody å gänget har intagit vilda västern ett par gånger.

Just nu håller vi på och bygger upp Sponge Bobs sjukhus å sen är det piraternas tur. Det är enormt roligt att bygga lego med barnen för de är så engagerade och duktiga. När vi var i Vännfors med Wilmer så satt barnen och Micke och OsCar och byggde för glatta livet med vårt gamla lego. OsCar och Micke hade någon sorts tävling om vem som kunde bygga det coolaste rymdskeppet med flest funktioner.

Maja har fått kläm på hur man bygger efter ritning och med lite hjälp så fixar hon lego som är tänkt för betydligt större barn.
Vi är likadana i familjen och säger hela tiden. "bara en bit till..." och vips är klockan alldeles för mycket och vi har missat att få frukost,lunch you name it på rätt tid. Men vad gör väl det, vi har sommarlov och hela dagen på oss att äta frukost! ;)


*I won't let the sun go down on me
Nik Kershaw
1983

tisdag, augusti 31, 2010

Res med mig*


Maja i Storsandsjön

Jag hade tänkt att lägga ut lite foton från vår Sverigeresa och har tittat på bilderna som vi har tagit. Jösses vad många bilder och jösses vad mycket som vi har gjort! Det är liksom semester i semestern känns det som jag ser bevisen på vår resa.

Få se om jag ens får till det att lägga ut hela resan, men jag börjar så smått.


.
Felix och Maja och jag åkte före Micke och Cornelia eftersom skolan inte hade slutat ännu. Vi åkte flyg till Stockholm och hade där fyra timmars paus innan det var dags att åka vidare med natt-tåg till Vännäs. Många funderationer fanns om hur man skulle tillbringa dessa timmar men det blev bästa tänkbara. Pannkaksmiddag hemma hos min syster Emma och sen lite legobyggande innan det var dags att dra vidare.




För barnen var det jättespännande att åka natt-tåg. Felix har pratat i evigheter om att få åka tåg och att nu även få sova på tåget var högsta vinsten för honom. Helst av allt så skulle han vilja sova längst uppe men det fick han inte för mig. Jag vet hur han är på natten och som jag trodde så hamnde båda barnen på min brits. Liiiiite trångt må jag säga, men barnen sov gott.



Maja och Felix med VÅR hund! ;)

Sisådär kvart i sex på morgonen så var vi framme i Vännäs. Eftersom Moster Kerstin med familj skulle vidare mot Laisvall samma dag och sen stanna där under hela vår vistelse så var valet inte så svårt. Bara att byta tåg och åka vidare mot Umeå. Värsta regnvädret hade det varit på natten så det hade blivit något signalfel så det tog sin lilla tid att ta sig till Umeå.


På Vargvägen bjöds det på tre olika frukostar och barnen hann gosa rejält med Dennis. Sara och Patrik dök upp så vi hann uppdatera oss på varandra en snabbis. Barnen tyckte att det blev ännu mer spännande eftersom Sara hade med sig sina hundar så det var ju som ett helt zoo enligt Felix.

Sararara å en av vovvarna med Maja och frukost nr tre.
Observera den snygga myggan!

Underbart är dock kort.
Moster skjutsade ner oss på stan och vi tog därefter bussen... via Sörfors för att det skulle ta extra lång tid och för att vi skulle få se så mycket av Umeåtrakten som möjligt ;) I Vännäsby stod Pappa och Sverker Olofsson (!) och tog emot mig och mina två sovande barn.

Vi sa hejdå till Sverker och åkte "hemåt" mot Vännfors för att lämna bagage och packa om väskorna för att åka vidare mot Mamma och Pappas sommarstuga utanför Örträsk. Mamma, Oscar och Lotta med barn var redan på plats så det var bara att åka iväg. Jag var ju förberedd på att det skulle vara en lång dag så det var bara att ta det som det kom. Resan gick väldigt bra må jag säga men att komma fram är guld värt.


Väl på plats i stugan så var allt toppen. Barnen var överlyckliga över att träffa Wilmer och Ellen igen å satte igång och busade på en gång. Regnvädret som var i Umeå fanns det inget spår av utan här var det bara sol och fint.

Innan dagen var slut så hann vi basta och ha vattenkrig och de allra piggaste åkte ut för att fiska på kvällen.


Lotta står och tittar på fiskarna Dvs, OsCar, Pappa Ludwig, Maja och Wilmer





En lång resa var det men när kvällen kom så kändes det så rätt. Sverige visade sig från sin allra finaste sida och med snarkande barn bredvid mig så kände jag mig bara glad och tacksam för att jag fick uppleva allt det här.



*Res med mig
Anders Glenmark
1993

måndag, augusti 30, 2010

The Cirkus*

Cornelia berättade mer om sin tid på Lilalu än vad hennes bror gjorde. Efter första dagen kom hon glädjestrålande hem och sa att hon alltid skulle göra luftringar de närmsta åren på Lilalu.



Cornelia gör konster i den vänstra ringen i mitten.



Cornelia var den enda som fick göra tre olika övningar under föreställningen. Hon fick göra något i alla positioner, dvs längst ner, mellan och högst upp. På den här bilden står hon längst upp till vänster. (Klicka på bilden för att få stor bild)


Som avslutning så hamnade Cornelia där uppe igen (vänster) men nu tillsammans med en annan tjej och resten av gruppen på olika ställen.


Cornelia har alltid varit motorisk och smidig och har väldigt vackra rörelser, hon slarvar inte genom övningarna utan det ser verkligen proffsigt ut. Hon måste ha en enorm armstyrka för att kunna komma upp så lätt och enkelt som hon gör, utan att hela ringen svänger av och an.

Att se Cornelia göra något sådant här är verkligen häftigt för det är sånt som man inte så ofta får chansen att prova på.


Japp, jag är väldigt stolt över mina goa cirkusartister!




*The Cirkus
Take That
2008

söndag, augusti 29, 2010

Cirkus*

Efter en veckas hårdträning så var det idag dags för Felix och Cornelia att visa upp vad de hade lärt sig på Lilalu. Felix har varit väldigt fåordig om vad de har gjort så det var extra spännande att se vad han hade haft för sig.


Felix går på spikmattan


X tar sats för att lägga sig på krossat glas


Här kan man ju ligga länge...


Felix är med i en pyramid som står på knä på krossat glas.
Det var en väldigt glad och stolt kille som efter föreställningen kom med diplom och en alldeles egen spik till en spikmatta!
*Cirkus
Britney Spears
2008

tisdag, augusti 24, 2010

Anropar försvunnen*

Jag ringde upp domstolen igen och nu fick jag tag på rätt person.

Mannen som svarade var jätteglad över att jag hade ringt och började med att fråga om jag kände till Herr "med fyra olika långa namn". Han frågade även om min mamma råkade heta Katarina nånting och det stämde ju inte heller.

När jag nekade så suckade mannen och sa att det hade han inte heller riktigt trott men att jag var den enda Martina Fries i rätt ålder, som han hade kunnat uppbåda.

"Där tar alla mina spår slut" sa mannen. "Men, det finns ju en annan Martina Fries inskriven hos den läkare som jag går till" sa jag. Det är nämligen så att jag alltid måste visa leg för att det ska bli rätt Martina som de hittar i sina journaler när jag är där.

Mannen från Domstolen blev väldigt glad över denna ledtråd så att han hade något mer att spinna vidare på. Tydligen så fanns det ett arv att hämta ut och han tyckte att det var synd om han inte skulle hitta igen den rätta arvingen. Jag bad honom att ringa mig eller på något sätt höra av sig ifall att min lilla ledtråd skulle leda till någon lösning och han lovade att höra av sig.

Mannen var väldigt trevlig och när jag berättade att jag hade pratat med Pappa ang namnet så skrattade mannen och sa att det kan du ju inte fråga din Pappa om, det är ju din Mamma som har svaret. Vidare berättade han att det var ett vilt sexliv på den tiden i Sverige så det var ju inte helt omöjligt att jag hade en annan Pappa. Haha, som om det bara gick vilt till i Sverige svarde jag å så skrattade vi gott båda två.
Näe, jag behåller nog min Pappa ett tag till. Han duger väldigt bra för mig!
*Anropar försvunnen
Hanna Hedlund
2000
Ps,tack för omtanken Nixon! ds

Running in the family*

När vi kom hem från Sverige så fanns det en stor hög med post på hallgolvet. Mest reklam och allehanda onyttigheter. Det var egenligen bara ett brev som stack ut.

Det är ett brev från Domstolen i Fürstenfeldbrück som är på jakt efter efterlevande från en man här i Tyskland! Jag har inte så många släktingar här i Tyskland och de få jag har har jag ganska bra koll på vad de heter. Namnet i brevet känner jag inte alls igen och ingen klocka ringde hos pappa när jag ringde och frågade honom. ("det är nog ett skämt" sa han). Det är kanske Mamma som jag borde fråga, kanske hade hon ihop det med ett gäng tyskar i början av sjuttiotalet! Moster har garanterat att jag är Mammas dotter så det behöver jag åtminstone inte fundera på. ;)

Det som är väldigt skumt är att man har hittat igen mig och inte pappa som borde vara den som är mer intressant. I brevet stod det att de ville att jag skulle ta kontakt med med domstolen. Det har jag oxå gjort men har inte blivit så mycket klokare eftersom den som hade hand om ärendet var upptagen just då. Senare under dagen så ska de ringa och jag får då kanske lite klarhet i ämnet.

Jag gissar att lösningen inte är såå spännande men nyfiken blir man iallafall!


*Running in the family
Level 42
1987

fredag, augusti 20, 2010

Home Sweet home*

Så var vi hemma igen!

Högar med post på golvet och det ser ut som att blommorna har överlevt.
Passionsblomman har till och med producerat en frukt! Det ni! Det är första gången jag har upplevt det. Kan man äta den? måste man vänta tills den blir skrynklig och ful?

Vad bra att få något att fundera på resten av lovet/semestern!

Det är väldigt skönt att det är många veckor kvar av sommarlovet, inte förrän den 14 september rullar allt igång igen.

Nästan fyra veckor i Sverige och vi har varit i norr (Haparanda) och i söder (Vimmerby å Linköping) och mitt i mellan ( Vännäs, Umeå, Sävar, Holmsund, Örträsk, Stockholm med Gröndal och Sandhamn).
Otaliga familjeträffar och vändejter har vi fått till utan att stressa. Till och med biobesök har det blivit. ( jag är på team Jacob, bara så att ni vet!)

Vart ska vi åka nästa gång? ;)


*Home Sweet home
Mötley Crüe
1985

måndag, juli 26, 2010

Mot Sverige!

Strassenbahn,
S-bahn,
flygplan,
Arlanda express,
tunnelbana,
natt-tåg,
tåg
bil,
buss
bil
å sen borde vi vara framme!
Snart ses vi!

tisdag, juli 13, 2010

Dennis, är det dags att komma tillbaka nu?

I brist av svalkande skugga så blir det ett gäng foton på våra husdjur.



Akta dig för att komma för nära den här Tigern!

Inte Biene Maja utan Schmetterling Maja!
Eller Mausi?



Felix och Jacob (längst ut till vänster) på Musikskolans konsert.
Världens goaste mus! Observera det snygga plåstret!




tisdag, juli 06, 2010

Skolavslutning


Felix med gröna stövlar.


Världens bästa sommarpresent! Både Maja och Felix fick en bok om Pelle Svanslös.

Dagen efter midsommarfirandet var det då dags för skolavslutningen.

Det blev nästan som jag hade tänkt mig det, det enda som saknades var de där fina sommarkläderna eftersom allt hade gått åt dagen före, även om vi hade haft ett par omgångar extra kläder. Så var det nog för allra flesta under den här helgen. Regnet och kylan var obarmhärtlig. (som min mamma sa när vi var små och var i fjällen; " det spelar ingen roll hur du ser ut, bara du inte fryser" Alptopp eller fjäll, det är samma regel som gäller!)

Barnen sjöng och spelade upp en pjäs om Pelle Svanslös.
Alla barn fick diplom och en bok att läsa under sommarlovet.
Fler sommarsånger sjöng och sen var det dags att krama om alla och önska en trevlig sommar.



I samma veva fick vi veta datumet för nästa Midsommar och det blir första helgen i Juli.

Tydligen är det så att typ vart tionde år ligger pingstlovet lagomt till midsommar så det betyder att vi firar vanlig midsommar i Sverige när det är tänkt och så tar vi ett andra varv nån vecka senare. Vad vi inte heller visste är att Mickes födelsedag är inom pingstlovet så det blir till att fira hans 40 års dag på "hemmaplan". Har ingen aning om vad vi ska hitta på men boka in den 18 juni 2011 så träffs vi då i Umeå-trakten!