Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)*

Resan mellan Sverige och Tyskland är som en låååång asienresa. Inte själva resan utan tidsomställningen. Det är många själsliga timmars skillnad mellan Stockholm och München men jag räknar kallt med att vara mig själv mer eller mindre på måndagmorgon.

Ett av mina allra bästa egenskaper är att jag glömmer fort det som är jobbigt. Glömmer och glömmer... nåja stuvar undan iallafall. Och så ger jag det hela en ny chans och hamnar i samma koma igen.

Tänk att man kan bli så psykiskt påverkad av att träffa vissa människor i olika situationer.

Min vecka i Sverige har alltså inte varit eländig, näe långt ifrån. Hjärtat har blivit påfyllt en massa gånger med äkta värme och fina människor och dess tankar och handlingar. Men hjärtat har fått sig sina rispor och oläkta sår har rivits upp, så som de kan uppstå av att de närmaste inte mår bra.

En fin vän skrev så bra på Facebook i veckan om en liknande situation. Egentligen är det inte riktigt samma situation men ändå så nära och känslorna är densamma.

"Sorg går över till saknad, saknad går över till ilska
en ilska på att personer man saknar och känner sorg över inte finns med oss längre "

Jag förstår dig fullt ut K. För jag är arg. Jag är arg så att jag kan explodera. Samtidigt är jag så gränslöst ledsen. För det som jag har förlorat. Jag är banne mig vuxen och borde fatta, realisera att det inte finns något att göra utan bara gilla läget. Jag beter mig ibland som om jag var en tjurig unge som vill att någon ska komma med facit. Ändå är jag tacksam för det jag har. Jag vill vara så mycket närvarande som jag bara kan samtidigt som jag allra helst vill gömma mig och strunta i allt.

Så jag går och lägger mig. För att få ork och för att förvalta alla känslor som virvlar runt.

Den största rädslan är ändå att glömma.

.....................................................................................

Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)*
Per Gessle
2003

The power of goodbye*

Hur mycket jag än avskyr att ta förväl så är ändå ett avslut bättre än...ingenting.

Under de senaste dagarna så har två människor försvunnit ut ur våra liv. En kille i Cornelias klass och Majas favoritfröken på KIGA har helt plötsligt flyttat/fått nytt jobb och det utan att någon har kunnat säga adjö. De kom helt enkelt inte tillbaka efter sommarlovet.

Det stör mig. Det är som ett hålrum där de här personerna skulle ha varit. Inget avslut, null, nix. Jag är inte jättenära med någon av dem men föräldrarna till pojken (som även hade en bror på KIGA) känner jag och vi brukar prata när vi ses och Majas fröken kunde knappt slita sig från Majas sida och hade varje dag (!) ett gott ord eller en anekdot att berätta om MajaPaja.

Så här tycker jag att det är ofta i Tyskland. Kanske är tyskarna inte lika känslomässigt involverade i varandra så att det är ingen big deal att flytta från klassen eller sluta på en arbetplats. Man går vidare helt enkelt tills nästa skeende i livet. No look back.

Eller så är det bara jag. Som nästan ska plågas ihjäl innan jag kan gå vidare. Som skulle vilja ha alla i mitt liv. Helst runt hörnet så att jag kunde träffa, se, stöta på lite då och då. Det skulle vara sååå mycket enklare att vara "Tysk" och inte "behöva" bry sig. Bara släppa och gå vidare.

Den genen missades helt när jag blev till.

The power of goodbye
Madonna
1998

Big time party*

Tjejerna redo att fira Michaels 40 års dag.


Stiliga grabbar. Felix i Mickes hatt och Morbror OsCars lederhosen.


Felix på väg upp på det förbjudna cykeltaket



Luca (tremänning måste det bli för kusin Kerstin är mamma), Felix, Maja och Cornelia


Kaninöron av majsblast kan man aldrig få för många av.

På begäran, ett fotot på mig. Jag frågade Micke extra under kvällen om det fanns något foto på mig och han sa " jo det finns det". Och det var sant... Ett helt foto när jag äter... Man ser inte ens vad jag äter. Man ser iallafall det fina smycket som jag har ärvt från Mormor och som passar väldigt bra till Dirndl.

Vi har i helgen firat min kusin Kerstins man, Michael som fyller 40 år idagarna. Grillad spädgris, trevliga bekantskaper, dans in på småtimmarna och efterfest frukost i gassande sol. Barnen har varit bortflugna i majsfält och i skogen och verkar ha haft det väldigt bra. Felix är dock besviken för att han inte fick äta av spädgrisens huvud...

En väldigt trevlig helg har det varit!

Big time party*
Hannah och Lina
2002

One night in Bangkok*

...eller en natt i München. Same, Same but different.

I München anordnas det olika kvällar då det är öppet till 24. Det är museernas kväll, Musikens kväll osv. I kväll var temat kultur och shopping. De allra flesta affärena hade öppet till midnatt och olika happenings var anordnat lite här och där. Konserter, Magdans och Modevisning var det jag råkade gå förbi i år och himmel vad mycket folk det var på stan. Vädret var bra och det har väl lockat lite extra många människor att gå ut på stan.

Mitt mål på stan var att köpa alla saker som Cornelia behöver till skolan. Ni vet, allt det där som vi tar som självklart att man får i skolan (Pennor,målarfärg, skrivhäften, lim, osv) måste man köpa själv här. Vi får en hel lång lista med exakta angivelser om vad vi ska införskaffa. Skrivhäftena ska ha olika färger på omslag så att barnen vet vad det handlar om för ämne. Omslagen köper man färdiga och trär bara på häftet. Här duger det inte med Kalle ankapapper eller liknande som jag hade som barn.

Jag har alltid tyckt om att köpa nya saker inför skolstarten. Det gjorde jag långt upp i klasserna (tror faktiskt inte att jag någonsin slutade). Nån snygg penna och en bra almenacka och något annat litet som kunde pigga upp under skolåret.

Riktigt så är det inte nu när jag köper in för Cornelia. Allt är ju redan förutbestämt så det finns inte så mycket att brodera ut. Ändå känns det bra att fixa inför skolstarten på tisdagen.

Felix börjar i förskolegrupp och det har han pratat mycket om de senaste dagarna. Maja fortsätter i samma spår och får vänta ett år innan det är hennes tur att börja i förskolegrupp. Tänk att mina lilla MajaPaja ska börja skolan om två år... Ofattbart att det någonsin ska hända.

Var förbi på jobbet oxå för att se hur schemat ser ut för veckan. Där visade det sig att båda mina chefer hade slutat (!) och att det nu var två nya som var är ansvariga för avdelningen. Här går det undan må jag säga. Ska bli spännande att börja jobba igen och se om de nya cheferna kan få till schemat lite bättre. OCH framförallt, kanske, kanske har det liiiiite mer koll än de förra...

Näe nu är det dags att gå till sängs. I morgon/idag ska vi nämligen till Memmingen och fira Michael, kusin Kerstins man som fyller 40 år. Ska bli kul att få träffa dem igen.

Sov så gott!

*One night in Bangkok

Murrey Head

1984

I won't let the sun go down on me*

Bara för att solen skiner så måste det väl gå att ha shorts på sig? Efter att ha gått en tur till affären med Maja så kan jag berätta att så är inte fallet. Solen skiner för första gången sen i söndags men det är kallt, ohyggligt kallt. Barnen hade verkligen tur med cirkusveckan för veckan före var det tydligen dåligt väder och direkt efter Lilalu slutade så försvann värmen. Det är så skumt att det kan växla från 32 grader till kalla 12 på bara en natt.

Nåja, inte är sommaren slut ännu, det tror jag inte.

Cornelia har varit sjuk sen söndagnatt då hon fick feber och blev mega förkyld. Det har inneburit att vi mest varit inne ( förutom när jag å Maja har smitit iväg och handlat) och pysslat. Å lekt med Lego. Längst där uppe i arbetsrummet/gästrummet har vi tagit upp allt Lego och har byggt och byggt allt som vi har hittat ritningar till.

Det har blivit Batmobil, mr Freeze Freezmobil (!?!) Robins ubåt och Pinvinens dito. Toy story 3 tåget som Maja och Cornelia fick under pingstlovet har nu blivit ordentligt uppbyggt och Woody å gänget har intagit vilda västern ett par gånger.

Just nu håller vi på och bygger upp Sponge Bobs sjukhus å sen är det piraternas tur. Det är enormt roligt att bygga lego med barnen för de är så engagerade och duktiga. När vi var i Vännfors med Wilmer så satt barnen och Micke och OsCar och byggde för glatta livet med vårt gamla lego. OsCar och Micke hade någon sorts tävling om vem som kunde bygga det coolaste rymdskeppet med flest funktioner.

Maja har fått kläm på hur man bygger efter ritning och med lite hjälp så fixar hon lego som är tänkt för betydligt större barn.

Vi är likadana i familjen och säger hela tiden. "bara en bit till..." och vips är klockan alldeles för mycket och vi har missat att få frukost,lunch you name it på rätt tid. Men vad gör väl det, vi har sommarlov och hela dagen på oss att äta frukost! ;)

*I won't let the sun go down on me

Nik Kershaw

1983