Excuse Me, Hallelujah

Vilken dag.

Morgonen började med att Ralf kom förbi med Victoria (redan bestämt sen förut) och berättade i samma veva att Jacob hade blivit sjuk och att det inte skulle bli något med deras barnlösa weekend. Ojdå.
Kunde ju inte ha passat bättre för min del.

Det är megasynd att de inte kunde göra sin planerade weekend men jag måste säga att jag pustade ut. Vi får göra ett nytt försök. Har redan fått datum för en annan weekend och då borde vi alla vara friska igen och vem vet, kanske är Micke oxå hemma.

Sen ringde Felix klasskompis mamma och berättade att hon hade blivit sjuk och inte kunde gå på Oktoberfesten som det var planerat. Därför kom inte heller klasskompisen till oss och vips bidde min planerade 8- barns helg en nästan vanlig fredagskväll. SKÖNT!!

Det har varit strålande sol och vi tillbringade hela eftermiddagen i den lilla parken bredvid oss. Väldig många barn och föräldrar i varierande åldrar. Barnen har klättrat i träden och lekt som bara den. När vi satt oss ner för att fika lite så frågade en mamma som var med oss om Felix hade slagit sig.

Nej sa både Felix och jag  och jag vände mig mot honom.

Och jisses vilken megabula han hade i pannan! Däremot så har han inte slagit sig utan det är från ett bett som han måste ha fått medan han lekte. Det är inte ömt och inte stenhårt och Felix bekymrar sig inte alls. Vi har varit med ett par gånger då han (precis som Maja) har reagerat kraftigt på bett men nu är det många år sedan sist. Trodde att han hade växt i från det men tydligen inte. Han hade ett par andra småbett på armarna och på kinden oxå men inget var låååånga vägar så uppsvullet som den han har i pannan.

Felix ville inte alls bli fotograferad utan hellre krypa till sängs.

Ska bli intressant att se hur det ser ut i morgon bitti. Värre kan det väl knappast bli. Och skulle det nu bli ännu större så får vi åka iväg och kolla upp det hela. Skumt.

Är du redo?

Ojdå, gör alla om på nätet just nu? Idagarna kommer Facebook med nytt nytt nytt och så loggar man in här och ser att allt är omgjort. Aldrig står det stilla.

Mina njursmärtor ( å dunderförkylningen) finns fortfarande kvar. De har inte blivit värre men nu pendlar de mellan högra och vänstra njuren. Jag har surfat runt lite för att se vad det kan vara och har väl kommit fram till att det kanske är njursten som det handlar om. Fint som snus och väldigt olägligt.

I morgon kommer nämligen Ralf och Nicoles barn hit och ska stanna tills måndag (ev söndag). Det är payback-time efter att de hade barnen ett tag medan vi var i Usa. Ruskigt olyckligt att jag är själv den här helgen men hur svårt kan det vara? För att göra det hela lite mer spännande så kommer även en klasskompis till Felix och Jakob och sover här mellan fredag-lördag.

             Åtta barn å så jag. Det är alltså INTE läge att bli sjuk just nu.

Sånt är livet.

Jag har blivit dunderförkyld och har ont i njurarna. Kan få ont i dem ibland men det brukar gå över fort, typ max en timme.

Inte den här gången. Har haft ont i högra sidan under hela dagen. Har en gång tidigare fått rejält ont i njurarna och det var när jag fick njurbäckeninflamation när jag bodde i Kramfors för hundra år sedan. Usch, det är bland det värsta jag varit med om.

Jag har inte tid att bli sjuk nu. Inte förrän max tidigast nästa onsdag när Pappa och Moster Kerstin kommer hit. Fast då vill jag inte heller vara sjuk. Äh, det passar inte alls. Gå iväg sjukdom! Jag tänker då inte låtsas om att den finns.


Vi har fantastisk indiansommar just nu. Värmen håller i sig och det är en fröjd att vara ute. Ekorrarna är extra pigga och jobbar stenhårt för att samla in nötter och viktigheter inför vintern.

Oktoberfesten går in på sista helgen och det är bara Felix som har varit där i år. Mitt jobb har reserverat platser för all personal på måndag (det är helgdag här då) å det skulle ju vara väldigt roligt att gå i väg en stund. Men det är då det. Först måste jag bli friskt samt hitta någon barnvakt till barnen.

Snurra min jord.

Kudde+Soffa. Bra ställe hemma hos oss.

Om jag smyger igång och skriver lite varje dag så kanske det går att få till en ny rutin.


Har bara nio minuter på mig innan klockan blir ny dag så det gäller att passa på.


Micke har åkt i väg till SFO för två veckors jobb. Samma kväll så fick Cornelia öroninflamation och en natt utan dess like fick vi båda uppleva. Så typiskt att det ska hända något sånt när man är själv. Nåja, ett läkarbesök senare och lite medicin så verkar det hela gå åt rätt håll.


Det funkar inte så bra att lägga in musikvideor här på bloggen. Vet inte varför men oftast så pajar alltihop och jag får börja om från början. Det har gjort att det har känts lite sanslöst att skriva något. Har liksom inte viljat att rucka på musiken för det är så mycket i låtvalet som är jag, oftast har jag låten i huvudet som nått sorts soundtrack (ja jag vet att det är sjukt) när jag skriver . Men jag får nog böja mig och döda mina raringar om det ska bli något.

Wake me up when September ends.

Hej.

Livet.

Snurrar.

Värmer.

Nyser.

Många.

Järn.

Återkommer.

Snart?