måndag, december 05, 2011

Tipp, tapp...

...tyst det är i huset...

sällan har jag varit så ensam i huset som i kväll.

Micke i Amsterdam
Cornelia hos Hannah
Maja hos Anna
Felix hos Natalie

och det på en vardagkväll, något som vi eg inte tillåter.
(jo, ibland tillåter jag Micke att vara borta även fast det är vardag...;) )

Jag ska nämligen jobba i morgon bitti och även om jag har toppenbarn så är jag inte helt bekväm med att lämna alla tre ensam för att själva gå till skolan och KiGA

Upptäckte sent att det var väldigt ´praktiskt att ingen finns hemma imorgonbitti för det innebär att Nikolaus slipper att komma förbi vårt hus och inspektera stövlarna. 

Undra om Nikolaus hittar igen mig på jobbet?

måndag, november 14, 2011

Monday morning



Victoria, Tina och Maja.
En bild från förra helgen då alla Isermannbarnen bodde hos oss.



Medan gröten puttrar på spisen så sätter jag mig en stund vid datorn.
Det har blivit kallt ute och vinterjackorna har tagits fram.
Kallt om näsan.
 Har just upptäckt att jag aldrig hann att se "Så mycket bättre"avsnittet med Eva Dahlgren.
Synd för jag gillar henne. Får försöka att få till en titt på veckans program innan det är för sent.

Fast det är ganska så fullt upp. Onsdagen innebär jobb mellan 18-02 för Versacekollektionen släpps för en massa kändisar som ska shoppa och mingla. Dagen efter så har George Michael sin konsert med en stor synfoniorkester. Ska bli jättekul med båda kvällarna man frågan är hur vaken kommer man vara efter HM-kvällen.

Gröten är klar och jag märkte vid första skeden att jag glömde att salta den...

måndag, november 07, 2011

Cry me a River

Jag älskar filmer. Jag älskar historier, berättelser och livsöden.

Som filmen "Running on empty"

River Phoenix har huvudrollen (men blev  Oscarnominerad i birollefacket det året. Konstigt).

Filmen är lågmäld. Ingen action alls fastän familjen är på rymmen från FBI.

Allra bäst är River.




Hans tolkning av sårbar tonåring är smärtsam att se. Han spelar bra. Han är inte en perfekt fotomodellkille (fast han såg ut så). Det är inte perfekta kyssar i solnedgångar utan hjärtskärande kärleksförklaringar med hjärtat i handen.
När jag nu skulle se filmen igen efter x antal år så var det lite/mycket spännande, skulle jag tycka om filmen lika mycket som jag gjorde då?

Även om timman var alldeles för sen när vi började att se filmen  och vi fick göra ett antal timmars paus innan vi hade sett hela filmen så är jag fortfarande såld på filmen.


Familj, gemenskap, uppoffring, förståelse och lösgörelse.
Kärlek.

I like.

söndag, november 06, 2011

Vårdag i November




Ett toppenhöstlov har vi haft med långa sovmornar, sena kvällar och lagomt med bus och upptåg. Fantastiskt väder med sol och värme. Alla fina löv har varit upplysta av solen  och har mer känts som vår än höst. 

 Jag och barnen tog tåget till Legoland och hade där en toppendag. En perfekt dag eftersom det inte var så mycket folk i parken och vi behövde inte stå så länge i kö för att åka de olika berg och dalbanorna. I vissa fall så kunde vi gå direkt från en åktur och  åka en  runda till. Eller fem rundor på raken som Felix gjorde med de mekaniska hästarna. Maja fick premiäråka stora draken och var sååå nöjd efteråt.


tisdag, november 01, 2011

Happy Halloween!

Jag vet inte vad det är med Halloween som jag tycker så mycket om. Jag gillar inte skräckfilmer och ruggiga kostymer. Blod och splatter är inte för mig.  Det är nog mer de fina dekorationerna, det ljumma vädret och färgerna som tilltalar mig.

Fina pumpor  med finaste häxan i stan.

Favorit i repris men den här gången är det Cornelia som har dekorerat dem.
 Felix klädde kakfatet så det blev lite extra festligt.
Vi började kvällen med att alla barn samlades hos oss. Det var Theo, Constantin, Leon, Natalie,  Fin och Mia å alla Friesungarna som utgjorde årets gäng.  Vi grundade med pizza innan det var dags att bege oss ut på spökrunda.


Hela glada gänget inför årets Trick or treat-runda. Jag gillar att det är varmt ute så att man kan enklare kan klä ut sig. För vad är det för vits att klä ut sig om man måste ha en tjock bylsig täckjacka över hela härligheten? Alla mina barn ändrade sig åtskilliga gånger innan de till slut bestämde sig för att vara Rapunzel ( Maja) Hermine (Cornelia) och ninja-pizzaman (hm, gissa vem?- Felix!)

 Efter att vi gått vår runda så hamnade vi hos KiGAkompisaen Theo. Väldigt trevligt kväll med pumpasoppa och Italiensk skönsång med girarrkomp. Snacka om fantastisk röst som en inbjuden granne hade. Man fattade inte ett jota om vad hon sjöng om men det spelade ingen som helst roll. Man ville bara höra mer. Barnen avbröt sina lekar när hon började sjunga och det slutade med att de dansade runt henne och njöt av musiken. Coolt!  Cornelia började vid niotiden att säga att hon var trött och somnade i en soffa  under "konserten".  MajaPaja somnade dock inte förrän det var dags att bege oss hemmåt och då i en hög på våra kläder. Ruskigt tur att vi fick skjuts hem för det hade nog varit knepigt att baxa hem de trötta barnen.


Tre väldigt nöjda barn hade jag att lägga i kväll.  Själv är jag oxå nöjd och väldigt glad  över att vi har en hel helgdag i morgon som inte är planerad för fem öre. Jag tror vi ska sova lääänge (fram till 05.58 då Felix kommer in och frågar om det är morgon) och efter frukosten se en film och behålla pyjamasen på hela dagen. Drömma kan man väl alltid?!  :)

söndag, oktober 30, 2011

Life is a flower



Under fjärilblommeträdet så har jag i sommar satt en stor kruka med Svartögda Susanne (direktöversättning från det tyska namnet, har inte en susning om det svenska namnet). Från början blommande den ordentligt men efter ett tag så växte den bara och slingrade sig upp, upp, upp. Nu när Fjärilsträdet har slutat att blomma så ser man varför. Den hade helt enkelt för lite sol för att orka blomma. Blommorna blommar nu i stället och det ordentligt i fjärilsträdets topp.


Höstlovet är här och det sååå välkommet!
Planen var att åka till något badvänligt land men så beslöt sig familjen för att bara vara hemma och ha semester på hemmafronten. Det ville dock inte Oracle som skickar Micke till USA för att granska Halloween (!?!) på nära håll.

Skitsamma det blir en bra vecka ändå.

måndag, oktober 17, 2011

At last

Efter månader av vickande så har Maja äntligen tappat sin första tand!

måndag, oktober 10, 2011

Hallo hela pressen!

Micke har kommit fram till att han nog kan tänka sig att flytta till Sverige igen.

Ikea har slutat att sälja Kalles Kaviar.

söndag, oktober 09, 2011

Around here

Min Pappa och Moster Kerstin är på besök sen ett par dagar. Med tanke på hur svältfödd med vuxet kvällssällskap som jag har varit de senaste veckorna så är det extra roligt att ha dem här. Jag skulle vara nöjd om de så bara låg småfisande på soffan.
I stället för småfisande i soffan så har jag och storsnarkandePappa delat säng i ett par nätter. Vi två och två vridande och vändande barn. Jag tror inte ens att Pappa har märkt att det har varit några barn i sängen. Den mannen kan sova genom allt!
Jag utsatte Moster och Pappa för det ultimata testet då jag åkte iväg å jobbade i fredagskväll. I uppdrag fick de båda att hämta Maja och ett par kompisar som var på kalas. Helt enkelt var det inte för det var inte i närheten som kalaset var och man var tvungen att åka bil. Superteamet hittade dock kalaset och tjejerna OCH de lyckades även att hitta hem igen. Bra jobbat!


Äntligen så är Pappa Micke hemma igen! Tre små troll är väldigt nöjda.

 Idag söndag har vi bjudit hem Dieter och Elisabeth på en heldag i den Friesiska världen. Dieter och Eliabeth var de som tog med sig Maja till Umeå när de skulle flyga för att hälsa på min mor och far. Tack vare dem så kunde jag och Micke åka till USA  HELT barnfria.

Maja har adopterat Dieter och Elisabeth som sin extra Opa och Oma. Vi gjorde alla vårt bästa med att slå Morfar Ludwig  i kinaschack. Det gick inte den här gången heller...




onsdag, oktober 05, 2011

I like to move it!


Fina tjejer.

En tur till Oktoberfesten tog vi under sista Wiesendagen.


MajaPaja


Cornelia

Felix

"Mamma, kan du ta en bild så jag kan skicka den till Pappa så han vet att vi längtar efter honom?"

Sköter man sig inte så kommer man inte ut från festområdet.

Tysklands nationaldag firades med  Äppelkaka och plommonkaka hemma hos Ralf och Nicole.

Maja och Valentin

Långhelgen har tagit slut och vi fick till allt som stod på planeringen. Jag tycker väldigt mycket om att vara med barnen.  Jag tycker om att vara ledig med dem och ta det som det kommer. Nu har de blivit så stora så det är inga problem med att åka iväg någonstans (inte för att det direkt har hindrat mig förut men nu är det enklare) med dem. Nu är det inte sagt att det är en dans på rosor bara för att jag tycker om att vara med dem. Nädå, jag blir rejält less i omgångar och bara önskar att någon annan ska ta över.  Jag är grymt impad av ensamstående som "jämt" är själv. Micke kommer ju hem någon gång (även om det var en väldigt lång resa den här gången) så det tar ju slut någon gång. För det är mekigt att få ihop allt, framför allt mornarna.

Felix svullnad gick ner under fredagnatten och nu syns det bara ett "bett" i pannan. Skönt!

Eftersom det var planerat för minst sju barn i helgen så blev ju allt väldigt mycket enklare med att bara ha sina egna tre barn. Det var Svenska skolan under lördagen och det hade varit svårt att åka dit om alla barnen var här för såååå stor bil har vi inte.  Det är kul att alla tre tycker om Svenska skolan. Så mycket svenska kommer de inte i kontakt med i vardagen  (nåja) och att få chansen att prata, sjunga och skriva på svenska tycker jag är bra. Sen så lockas vi varje gång att köpa en bok eller ostkrokar eller varför inte lite god marabou choklad? :)
På söndagen gjorde vi en cykelutflykt för att återigen försöka hitta en  viss vattenlekplats. Vi har varit på den här lekplatsen flera gånger men aldrig hittat den när vi har varit ute med cykel, bara med bil. Den här gången hittade vi den faktiskt och vi´hade ett par trevlig timmar i solen. Sååå fint i Westpark på hösten.

Senare på kvällen kom en jobbarkompis från HM och var barnvakt så att jag skulle kunna gå på Hurtskonserten. I sista sekunden så beslöt sig Nicole att följa med så det blev extra kul att gå iväg. Hurts killarna kan verkligen sjunga live och det var en halvt om halvt magisk kväll. Extra roligt var det att Nicole var med och att det funkade så bra med barnvakten. Alla barnen frågade efter henne på morgonen och ville att hon skulle komma tillbaka! Det är ett bra betyg det!.

Istället för att fixa barnvakt igen och åka iväg på Oktoberfesten så tog jag med mig barnen och åkte in på Wiesen (alltså Oktoberfesten i folkmun) för att åtminstone få vara med en liten stund på festen.  Vi åkte karuseller och åt pepparkakshjärtan och trängdes med folk tills vi alla var less. Eftersom det var  nationaldagen och vi har en del godsaker i frysen så tog vi med oss dem till Ralf och Nicole och hade ett riktigt gofika i deras trädgård. Bättre avslut på helgen kan man nog inte ha.

Det var den långhelgen det.
Nu rullar vardagen på igen.

måndag, oktober 03, 2011

Better than love


Har just kommit hem från en kanonkonsert.
Hurts.
Gå och se dem om du har möjligheten.
Stå långt fram.
Se och ta in.
Andas djupt in.
Njut.
Hoppa! (om du inte har snea knän vill säga)

fredag, september 30, 2011

Excuse Me, Hallelujah

Vilken dag.

Morgonen började med att Ralf kom förbi med Victoria (redan bestämt sen förut) och berättade i samma veva att Jacob hade blivit sjuk och att det inte skulle bli något med deras barnlösa weekend. Ojdå.
Kunde ju inte ha passat bättre för min del.

Det är megasynd att de inte kunde göra sin planerade weekend men jag måste säga att jag pustade ut. Vi får göra ett nytt försök. Har redan fått datum för en annan weekend och då borde vi alla vara friska igen och vem vet, kanske är Micke oxå hemma.

Sen ringde Felix klasskompis mamma och berättade att hon hade blivit sjuk och inte kunde gå på Oktoberfesten som det var planerat. Därför kom inte heller klasskompisen till oss och vips bidde min planerade 8- barns helg en nästan vanlig fredagskväll. SKÖNT!!

Det har varit strålande sol och vi tillbringade hela eftermiddagen i den lilla parken bredvid oss. Väldig många barn och föräldrar i varierande åldrar. Barnen har klättrat i träden och lekt som bara den. När vi satt oss ner för att fika lite så frågade en mamma som var med oss om Felix hade slagit sig.

Nej sa både Felix och jag  och jag vände mig mot honom.

Och jisses vilken megabula han hade i pannan! Däremot så har han inte slagit sig utan det är från ett bett som han måste ha fått medan han lekte. Det är inte ömt och inte stenhårt och Felix bekymrar sig inte alls. Vi har varit med ett par gånger då han (precis som Maja) har reagerat kraftigt på bett men nu är det många år sedan sist. Trodde att han hade växt i från det men tydligen inte. Han hade ett par andra småbett på armarna och på kinden oxå men inget var låååånga vägar så uppsvullet som den han har i pannan.


Felix ville inte alls bli fotograferad utan hellre krypa till sängs.

Ska bli intressant att se hur det ser ut i morgon bitti. Värre kan det väl knappast bli. Och skulle det nu bli ännu större så får vi åka iväg och kolla upp det hela. Skumt.

torsdag, september 29, 2011

Är du redo?

Ojdå, gör alla om på nätet just nu? Idagarna kommer Facebook med nytt nytt nytt och så loggar man in här och ser att allt är omgjort. Aldrig står det stilla.

Mina njursmärtor ( å dunderförkylningen) finns fortfarande kvar. De har inte blivit värre men nu pendlar de mellan högra och vänstra njuren. Jag har surfat runt lite för att se vad det kan vara och har väl kommit fram till att det kanske är njursten som det handlar om. Fint som snus och väldigt olägligt.

I morgon kommer nämligen Ralf och Nicoles barn hit och ska stanna tills måndag (ev söndag). Det är payback-time efter att de hade barnen ett tag medan vi var i Usa. Ruskigt olyckligt att jag är själv den här helgen men hur svårt kan det vara? För att göra det hela lite mer spännande så kommer även en klasskompis till Felix och Jakob och sover här mellan fredag-lördag.

             Åtta barn å så jag. Det är alltså INTE läge att bli sjuk just nu.

onsdag, september 28, 2011

Sånt är livet.

Jag har blivit dunderförkyld och har ont i njurarna. Kan få ont i dem ibland men det brukar gå över fort, typ max en timme.

Inte den här gången. Har haft ont i högra sidan under hela dagen. Har en gång tidigare fått rejält ont i njurarna och det var när jag fick njurbäckeninflamation när jag bodde i Kramfors för hundra år sedan. Usch, det är bland det värsta jag varit med om.

Jag har inte tid att bli sjuk nu. Inte förrän max tidigast nästa onsdag när Pappa och Moster Kerstin kommer hit. Fast då vill jag inte heller vara sjuk. Äh, det passar inte alls. Gå iväg sjukdom! Jag tänker då inte låtsas om att den finns.


Vi har fantastisk indiansommar just nu. Värmen håller i sig och det är en fröjd att vara ute. Ekorrarna är extra pigga och jobbar stenhårt för att samla in nötter och viktigheter inför vintern.

Oktoberfesten går in på sista helgen och det är bara Felix som har varit där i år. Mitt jobb har reserverat platser för all personal på måndag (det är helgdag här då) å det skulle ju vara väldigt roligt att gå i väg en stund. Men det är då det. Först måste jag bli friskt samt hitta någon barnvakt till barnen.

tisdag, september 27, 2011

Snurra min jord.


Kudde+Soffa. Bra ställe hemma hos oss.

Om jag smyger igång och skriver lite varje dag så kanske det går att få till en ny rutin.


Har bara nio minuter på mig innan klockan blir ny dag så det gäller att passa på.


Micke har åkt i väg till SFO för två veckors jobb. Samma kväll så fick Cornelia öroninflamation och en natt utan dess like fick vi båda uppleva. Så typiskt att det ska hända något sånt när man är själv. Nåja, ett läkarbesök senare och lite medicin så verkar det hela gå åt rätt håll.


Det funkar inte så bra att lägga in musikvideor här på bloggen. Vet inte varför men oftast så pajar alltihop och jag får börja om från början. Det har gjort att det har känts lite sanslöst att skriva något. Har liksom inte viljat att rucka på musiken för det är så mycket i låtvalet som är jag, oftast har jag låten i huvudet som nått sorts soundtrack (ja jag vet att det är sjukt) när jag skriver . Men jag får nog böja mig och döda mina raringar om det ska bli något.

Wake me up when September ends.


Hej.

Livet.

Snurrar.

Värmer.

Nyser.

Många.

Järn.

Återkommer.

Snart?

fredag, maj 27, 2011

ESC-året. Part one



Jag hade ju skrivit en hel radda om århundrandets upplevelse men så försvann nästan allt. Att få tid att sätta sig ner igen har inte varit lätt men jag passar på nu när barnen myser med Micke framför en film.






Suddig paparazzibild på Eric Saade, dagen efter hans vinst i svenska finalen. jisses vad glad han var!



Det här året har verkligen gått i Schlagertema. I vanliga fall så kan jag inte se de svenska uttagningarna via nätet (det har bara hackat, det har varit osynk och då avstår jag hellre) utan har fått vänta tills min favoritbror har skickat mig inspelade dvdfilmer med delfinalerna. Självklart har jag läst div på nätet har ganska så bra koll på vem som har gått vidare osv men det är ju inte samma sak som att se det. Ska jag vara riktigt ärlig så tar det ju sin lilla tid att se delfinalerna så jag har mest bara sett låtarna och lite av mellanakterna. (big mistake)



Men så kom detta år. Som av någon anledning ville visa delfinalerna på nätet för mig och varje lördag så har jag suttit klistrad vid datorn. När klockan har börjat att närma sig åtta så har har han fått ta över de barn som ännu inte hade hamnat i säng. Jag har avsagt mig allt ansvar för de närmaste två timmarna... Vad som har varit extra roligt är att samtidigt som jag har sett delfinalen så har jag chattat via Facebook med alla som har varit intresserad av tävlingen. Det har varit ett järngäng (KlippÅsa! Ralle! Moster!) och lite olika gästspelare och det har varit sååå roligt att få göra det här tillsammans med mina vänner. Jag har riktigt sett fram emot lördagarna för att få fortsätta det livsviktiga snacket om låtarna, kläderna och mellansnacket.



När det var dags för svenska finalen så skulle jag befinna mig i Stockholm och fick med mig ett gäng för att se på genrepet i Globen. Jag gillar att gå på genrepen för de som har sett mig när det vankas festival vet att jag inte vill missa något. Inte ett endaste litet felsteg vill jag missa och mellansnacket är nästan lika viktigt som låtarna. Därför är genrepet perfekt för mig för då har man kolla på vad som ska hända och man får se hur det hela går till bakom kameran och sen det färdiga resultatet i rutan. Å stämningen! Det är jättekul att gå på sånt här då alla har samma intresse.


Nåja, roligt var det iallafall i Globen ( och det gör vi om nästa år och då har jag lovat att jag ska fixa platser så att vi har chansen att få glas-splitter på oss, den här gången var det aningens för långt bort.) och finalen kvällen efter såg vi hemma hos min bror och den var väldigt spännande. Vi satsade lite pengar och nästan ingen gick lottlös efter att Eric Saade hade blivit utsedd till Sveriges representant för 2011. (även om de flesta hade the Moniker som favorit)





Victor såg lite deppig ut, Linda vann ju inte....;)







Neeej vi ska inte rösta, det är bara fånigt...:)


Dagen efter så hyllades Eric Saade på Sergels torg och eftersom jag å Moster skulle på Orupkonsert på kvällen så fanns vi ändå inne i stan. Med oss hade vi Emma och vi fick alla se Saade på scenen och självklart avslutades det med en signerad cd i två exemplar. ( jag gav bort den andra cdn till Ralf och Nicole så att de skulle fatta vem de skulle rösta på)










i den lååånga kön till singeringen





Världens bästa brudar!

söndag, maj 15, 2011

NEJ!!!


halva min text och bilder har försvunnit ut i cyberrymden och jag har INTE tid att göra det igen.


Det blir i kväll!
Phu vilka dagar!

Jag har många gånger försökt att ta mig ur schlagerträsket och officellt tagit ställning till att det är ganska/väldigt fånigt och oviktigt.

Jag lägger ner. Jag är och förblir en ESC-älskare av rang!
Myllret av sånger och känslor och uttryck för de olika ländernas kultur är underbart. Att vara med och vara en del av galenskapen är ännu roligare.

I år har det varit extra roligt.
För första gången på tio år har jag kunnat se alla svenska uttagningarna live via nätet (det var bara andra chansen som inte alls funkade men den sändningen är inte lika viktig) Sen var jag i Globen med ett gäng störtsköna Mellofjantar och såg genrepet till finalen.

torsdag, maj 12, 2011

För Kung och Fosterland




Efter åtta bedrövelser och nio hemskheter så ser det faktiskt ut som om jag ska ta mig till Düsseldorf för att heja Saade till finalplats. Ropar hej gör jag inte ännu för det är trots allt ett par timmar kvar och många mil innan jag är framme.

Men det ser ljust ut!

Nerpackat är allt som man kan behöva för en svensk seger.
Nu kan inget gå fel, eller hur!?!?! :)



För Kung och Fosterland
Magnus Uggla
2007


onsdag, maj 11, 2011

Popular*

Jag har hårdtränat mina barn.



* Eric Saade (orginal)
Popular
2011




måndag, mars 21, 2011

It takes a fool to remain insane*


Hela den Friesiska familjen är samlade efter tre veckors flaxande än hit och än dit.

SKÖNT!!

Kusin Sara valde en väldigt fin dag att föda barn på och vi har varit riktigt exalterade allhopa här hemma. Maja undrar om lillflickan har lika långt hår som Sara...

Grattis Sara och Patrik till lilltjejen och välkommen till en helt ny värld! Den roligaste, galnaste, jobbigaste och finaste av världar som kommer att göra er såååååå galna och lyckliga! Så det så!

Dagens sång är dedikerad till dagens nyblivna föräldrar! :)


*It takes a fool to remain insane
The ark
2000

lördag, mars 05, 2011

Shake the disease*

Ja, ett inlägg i månaden... SÅÅÅ kass brukar jag inte vara att uppdatera men detta år började inte bra.

Dagen efter förra inlägget var Felix födelsedag och det var en helt perfekt dag. Vi var samlade och lediga hela familjen och bara var. Felix hade bestämt maten och ville gå på kinarestaurang. (för att han ville ha "lyckokakor" kom det fram i efterskott...) och eftermiddagen avslutade vi med att gå och bada. Trötta och glada somnade alla när vi kom hem och vaknade morgonen efter i " Det Friesiska sjukhuset".

Först ut var Felix sjuk, hög feber, framför allt på kvällen och på natten. Därefter var det Majas tur och var så sjuk att vi fick ställa in Felix födelsedagskalas. Strax efter tog Micke över stafettpinnen och överlämnade den till Cornelia. Micke och Cornelia hade ett eget litet race för de lade även till grym magsjuka till febern.

Cornelia blev sjuk precis innan det var dags för en föreställning av en dans/teaterföreställning som alla tre barnen har övat inför under en lång tid. Cornelia var så dålig att hon mest låg i sängen i ett mörkt rum så hon sa själv att det var synd att hon inte kunde vara med på sin huvudrollsdebut men att hon var för sjuk för att klara av det. Felix och Maja däremot var kry och kunde vara med och gjorde det med bravur.

Lagomt till att Cornelia kunde gå till skolan igen fick Felix sväng två av febern (och la även till skällande hosta) och vi fick ställa in hans kalas igen...

Två dagar hann Cornelia gå i skolan innan hon fick hög feber igen och även hon skäll-hosta.

I samma veva upptäckte vi att vi hade fått husdjur.... LÖSS!
Vi fick ge oss ut på en söndag för att försöka hitta ett söndagsöppet apotek och så prepade vi oss allihop och tvättade och tvättade.

Nu har alla blivit friska igen och peppar, peppar så fortsätter vi så!

*Shake the disease
Depeche mode
1985


lördag, februari 05, 2011

Life is a rollercoaster*

Vilken vecka.
Känslorna har åkt bergodalbana och hela förra årets funderingar revs upp och drog ett par varv till. Det här med meningen med livet ifrågasätts allt oftare (av mig) och diskutioner om liv och död hör till vanligheten i detta hem.

Det måste ju finnas en mening med att vi lever här och nu, att just jag har blivit född och att jag lyckats producera tre efterkommande. Det kan ju inte bara ta slut när vi dör utan det måste ju hända något mer. Oavsett om vi fortsätter i en ny värld (ny level som hos Super Mario!) eller om vi återföds så måste det ju vara nått mer än bara... slut.




*Life is a rollercoaster
Ronan Keating
2002


söndag, januari 30, 2011

Tidig är tiden*

Livet är så jäkla orättvist.
Jag som hade inbillat mig att allt är ganska bra fick ett bryskt uppvaknande idag.

Någon som jag tycker mycket om har mist sin Mamma och det bara så där plötsligt.
Ett stort hål i hjärtat fick jag när jag hörde det. Helt obegripligt att nått sånt ska hända. Ändå är det det som vi alla vet ska hända en dag. nån dag, men inte idag. inte nu. Det händer någon annan men inte mig, min familj och mina vänner.

Man vet aldrig när det tar slut och man vet inte hur. Bara att det någon gång händer.
Och nu hände det. Mitt i verkligheten.
Jag är så ledsen.


*Tidig är tiden
Rolf Carlsson
2002
Tack Lena.

tisdag, januari 04, 2011

Om igen*

Lillkusin Helge har fyllt ett år och därför skrev Cornelia en sång till hans ära. Filmen bidde lite stor och det funkade inte, trots femtiåtta försök, att skicka med mail så den hamnar här istället.

Varsågod Helge!




*Lena Philipsson
Om igen
1988