Who let the dogs out?

Efter många om och men så har familjen utökats med en liten Charlie. Charlie är en svensk dvärgpudel som är släkt med Dennis. Vi hämtade honom när vi var på höstlov i Sverige och det gick väldigt bra att flyga med honom till München. Det till trots att vi flög från Umeå till Stockholm och sen vidare mot Köpenhamn och sen äntligen till München.

Cornelia med Charlie hemma hos uppfödarna.

Vi har pratat om att skaffa hund under det senaste året men utan att riktigt komma till skott. Så ringer Moster Kerstin och berättar att det finns valpar hos den uppfödare där som vi köpte Dennis. 

Valparna visade sig vara levernasklara precis i samma veva som vi skulle åka till Sverige. Sen var inte alla valparna tingade så det fanns helt plötsligt en möjlighet för oss att ta med oss en liten lurvig hem till München. 

Väldigt mycket behövde dock stämma innan vi kunde säga ja till en valp. Dels så måste ju alla papper vara i ordning för att kunna ta honom utomlands sen så behövdes ju en plats i kabinen på flygen. Där räckte det med att det inte fanns plats på ett av flygen så skulle vi inte kunna ta med honom alls.

Konstigt nog så funkade allt som vi kollade upp inför resan. Det fanns platser på flyget, hunden hann få ett hundpass, bli chippad och vi beslöt oss för att tacka ja till en valp.

Gissa om barnen var överlyckliga!?!?

Vi valde den största och lugnaste av valparna. Han heter Thomsten´s  flying red sky och vi blev alla förtjusta i namnet Sky. Trots det så beslöt vi oss för att kalla valpen för Charlie, det är verkligen så han ser ut att heta. 

Nu har Charlie bott hos oss i ett par veckor och vi har nästan slutat att kalla honom för Dennis... Första tiden var det hopplöst att säga rätt namn. Men kärt barn har många namn..;)

Det ett himla ståhej när vi är ute och går med honom. Han är ju ruskigt go och många kommer fram och vill klappa och prata med honom.. Barnen har varit toppen och hjälper verkligen till. Självklart är det jag och Micke som har huvudansvaret men det är ingen som tvekar att hjälpa till när vi ber om det. 

Trots att vi har haft hund förut så är man lite ringrostig på det här med valp. Det är att läsa böcker igen  för att bli lite uppdaterad på ämnet. Riktigt, riktigt roligt är det och hela familjen njuter av det lilla livet.

Långt mellan gångerna.

Rutigt så långt ögat kan nå.

Av någon anledning så är det svårt att få tiden att räcka till att blogga när Micke är hemma. Nu har Micke åkt iväg till Paris under ett par dagar och även om det innebär en hel del extra jobb så får jag ändå väldigt mycket gjort, sånt där som man inte hinner i vanliga fall.

Som att sitta vid datorn...;)

Just nu sitter jag och väntar på att det ska bli dags att hämta upp Maja och fem av hennes kompisar från KiGA. De går alla sista året på KiGA och då får man extra tyskundervisning om man har utländskbakgrund. Det tycker jag är toppen men det är lite joxigt eftersom föräldrarna måste ansvara för det hela och hämta och lämna på skolan där undervisningen är. Vi föräldrar har pratat ihop oss så att inte alla föräldrar måste lämna/hämta samtidigt. Och det är alltså min tur idag.

Sen sist jag skrev så har vi haft storbesök. Pappa Ludwig, Moster Kerstin och Syster Emma kom alla hit i början av Oktober. Vilka dagar vi hade! Megafint väder med 25+ och strålande sol. Väldigt, väldigt roligt med många skratt. Precis som förra året så råkade deras besök infalla precis när Micke var i Usa under två veckor. Han hann iallafall med ett par dagar med gänget innan de packade sina kappsäckar fulla med korvar och köksprylar och reste hem.

Ett av de viktigaste aktiviteterna under deras besök var Oktoberfesten. Det hela grundades med inköp av passande outfit (Pappa bar lederhosen för första gången på typ 50 år) och sen trollade jag bort alla barnen till vänner och bekanta så att vi skulle kunna gå på Wiesen i lugn och ro. ÅTTA timmar blev det där och oj vad roligt vi hade det! Så många skratt och solen sken i kapp med oss.

 På hemvägen  när vi åkte med Strassenbahn så träffade vi en Holländska som hörde att vi pratade svenska och som började prata med oss. Det visade sig att hon hade varit i Sverige och studerat under våren och gissa vad överraskade alla i sällskapet blev när hon berättade att hon studerat i UMEÅ av alla ställen.

 

 En sådan här dag skulle man lätt kunna göra om!

Drömma går ju alltid :)

Det är nu fredag och en hel vecka har gått sen Micke och barnen åkte iväg. Det är ruskigt tomt utan dem och jag längtar efter dem alla fyra. Men samtidigt så är jag jätte,jätteglad över att de har åkt iväg. Barnen får uppleva en massa svenskhet och får massor av tid med nära och kära. Micke har ju inte ens haft något mission därborta utan bara varit ledig och bara det är väldigt värdefullt.

 TID. -att göra ingenting, att prata, spela spel, äta tillsammans och sova ut i sängen.

Att barnen fått träffa älskade Dennis igen (åh vilket tjat det kommer att bli om en hund när de kommer hem. Det blir det alltid.) var väldigt otippat. Lill/Storkillen är väldigt skröplig och det har varit ett par varv som det inte har varit bra med honom. Men gång på gång så repar han sig och visar sig från sin bästa sida. Tråkigt men sant så tror jag inte att vi kommer att få träffa honom en gång till. Väldigt liten chans. Dennis är gammal (han har just fyllt 15 år! ) och vi har haft många fina år med honom. Både under åren hemma hos oss och hos bästa tänkbara Moster.

Puss till både fam Forsmark (å alla grannarna som verkligen har varit med Dennis under de här åren) och till Dennis själv!

Det har dock varit en väldigt bra vecka här hemma. Har jobbat en massa och är inte riktigt vän med att jobba så tidigt på morgonen. (jag börjar kl 06:00) Jag har inga problem att stiga upp (04:20) utan mitt problem är att gå och lägga mig i en vettig tid.(helst inte senare än 22:00) Det är ju liksom på kvällen som jag kommer igång och det är ju då som allt händer. Nu kan jag ju inte ens skylla på att jag måste lägga barn eller dyl, jag är trög ändå å kommer oftast för sent i säng (23-24:00). Å det är inte bra....

I kväll är sista tidiga kvällen och sen så jobbar jag ett varv i morgon och sen är det "långsemester" för mig! Två veckor ledigt, ända fram till att skolorna börjar igen.

Under ledigheten vill jag:

      -Ströva runt i en by/stad/håla/park och utforska omgivningen utan att ha något egentligt mål.

      (Här är Cornelia i Peschiera som ligger vid Gardasjön)

 -Göra roliga saker på en nöjespark. 

Vi har inga årskort på Legoland längre så nu är det dags att upptäcka något nytt!  

Här på Gardaland i Italien

 -Upptäcksfärder i gränder.

 Här i Brenzone, vid Gardasjön.

(hit ska jag åka tillbaka någon gång och bo

 på ett Bed and Breakfastställe som vi hittade i gränderna.

Urmysigt!)

 -Prova på nya saker!

Här är vi hela familjen på en klätteräventyrsbana i Sydtirol

 -Se det stora i det lilla.

Här alperna i Villnösser Tal

- Gofika med bästaste vännerna. 

(Kan vara nååååågot svårt för ni är ruskans långt härifrån allihopa men vi kanske kan Skypefika? )

Som när Mia var här i Juli och vi satt i trädgården där hemma.

-Precis hinna under tak innan regnet öser ner!

Cornelia, Ellen, Lotta och Wilmer sitter och äter och tittar fascinerat på ösregnet som började precis när vi satte oss för att äta och slutade i samma sekund som vi var klara.

 Fred Rai Western City

                                                                                 
                      

 

-Bada!!!!

Maja, Cornelia, Felix och Felixs klasskompis Leonie svalkar sig

i den lilla fontänen vid Schloss Nymphenburg

-Sova gott och länge

Hairy Scary Larry

Maken till reaktion på min nya frisyr har jag aldrig varit med om. Minst 5 pers på jobbet har kommit fram och berömt mitt hår. Nästan alla tror att jag har blekt håret mer... hahha!

Rakt ner i soporna!

Idag när jag skulle iväg på spinning så tänkte jag vara smart och ta fram mina gamla vadderade spinningbrallor from back in the days i Umeå då jag och Åsa gick regelbundet på spinning. Jag har kört spinning nu snart ett år men då med vanliga träningsbrallor, det är bara av lathet som de gamla brallorna inte har kommit fram.

För att allt skulle gå lite smidigare så tog jag på dem under mina vanliga shorts å så åkte jag iväg.  På gymmet bytte jag tröja och gjorde mig i ordning. En snabbis in på toaletten där jag upptäcker att jag vara alldeles svart  på benen. Hö? vad var det här? Först tänkte jag att det var damm eller smuts efter mitt röjande där hemma under dagen men den tanken slog jag bort på en gång. Det visade sig att det är spinningbrallorna som är i upplösningstillstånd och som inte alls vill vara med längre. Man ska alltså inte låta spinningbrallor ligga i träda i sisådär 13 år utan använda dem liiiite oftare.

Trotsade dock brallorna och använde dem under 60 min passet men sen åkte de rakt ner i soporna.

Tror att jag ska önska mig ett par i födelsedagspresent. :)

Här hemma är det tystare än tyst. I morse så snoozade jag med tanken på att barnen och jag skulle få sova en liten stund till. (eftersom de var så tysta så antog jag att de sov) Micke tänkte jag inte alls på, antog att han jobbade eller något sådant. När jag väl gick upp så fanns det dock inga barn där och ingen make heller. Bara jag så jag låg ett tag till och läste en tidning. När gjorde man det sist en morgon?

I morgon får jag dock inte snooza, klockan ringer 04:20 å då är det bara att stiga upp!

Ich hab die Haare schön

Jag har varit hos Cornelias frisör för att slinga utväxten.

Frisören tyckte dock inte alls att det var nödvändigt och övertalade mig att strunta i det. Öh, ska inte en frisör göra det som kunden vill? Å sen så blev det ju mycket billigare för mig och inga pengar för honom... Skumt. Nåja, Frisören klippte mig och klippte upp luggen åt helt fel håll. Detta påpekade jag och då sa han bara att det var mycket bättre att ha den åt det här hållet. Jag är en väldigt snäll kund så jag sa bara att det vet jag inte om det kommer att funka men jag kan alltid prova.

10 cm klippte han rakt av och mitt långa hårsvall blev med ens mycket kortare.

När jag sen tittade mig i spegeln så såg det väldigt bra ut! Ett lyft att klippa av det trötta, långa håret. Att luggen ligger åt fel håll är väldigt ovant och det är lite "irriterande "att ha något i pannan. Men man vänjer sig väl. Att utväxten inte blev fixad stör inte alls längre. Konstigt men sant.

Jag snabbtog ett par bilder  med en skruttig kamera igår kväll,

iförd regnjackan, eftersom jag skulle gå till Rewe.

Johanna blev oförglömlig för ett par år sedan då hon var med på uttagningen till IDOL i Tyskland.

Sånt är livet

Av någon anledning så tar alltid basvaror slut i samma sekund som Micke åker iväg på en längre tripp. Den här gången fattades bla toapapper, tvättmedel, diskmaskinstabletter. Kolsyrepatronen tar sitt sista andetag samtidigt som resenärerna landar på sitt resmål och naturligtvis finns det ingen bensin i bilen.

Det är säkert med omtanke för att jag inte ska ha långtråkigt och inte ha något att göra...;)



Anita Lindblom " Sånt är livet"

Good vibrations

Kan meddela att kontaktlinser kan uppstå trots att de inte har legat i någon vätska under natten och har blivit knallhårda. Efter ett par timmar i vätska under dagen så är de så gott som nya.  De överlever till och med ett hårt spinningpass.

Men jag skulle ändå bli glad om de beställda linserna dök upp med posten i morgon.





Wilson Phillips framför Good Vibrations

Me myself and I

 Sverigeresenärer

Harkel harkel. host host, någon här?

Om jag nu ska vara själv i tio dagar så måååste det ju finnas oceaner av tid att skriva här.

Min semesteransökan försvann på något konstigt sätt och enligt semesterplanen var det meningen att jag skulle jobba varannan vecka under augusti stället för att vara helt ledig i tre på raken.

Det hade jag ingen lust med så efter lite joxande så fick jag åtminstone två veckor på raken. En av de veckorna där det var meningen att Micke skulle vara ledig så gick det inte alls att fixa ledighet. Så vad göra? Antingen frysa inne Mickes semester och ta den en annan gång. Men det är ju NU som vi har sommarlov ,d et är ju NU som vi har möjlighet att hitta på något. Kruxet  var oxå att det då finns tre barn att trolla bort på något sätt för att möjliggöra jobb. Eller så gör man som det nu blev, dvs Micke åker till Sverige med alla barnen och får rå om nära och kära i tio dagar medan jag jobbar.

Det är bara Maja (och jag) som har varit i Sverige i år och både Felix och Cornelia har frågat många gånger om "när åker vi till Sverige?" . Cornelia var väldigt upprörd på pingstlovet då vi åkte till Italien. Varför skulle vi åka iväg dit när vi kunde åka till Sverige? (efteråt var hon dock väldigt nöjd och nu räknas Italien som hennes favoritland). Nu får hon åka till Sverige en sväng och det blir bra för jag vet inte om vi hinner med någon fler tur under 2012.

Så vad hittar man på när man är helt själv där hemma?  Jag börjar med ett 90 minuters spinningpass å så får vi se vad det blir därefter!

Eftersom låten "Me, myself an I" är så urbota tråkig så lägger jag upp en annan låt av Beyonce.

. "Single ladies", den här gången med hjälp av Justin Timberlake.