Det är underskattat med;
SEMESTER!!
Nu ligger vi inte direkt på nån strand utan jobbar på här hemma, men det är sååå skönt att bara ta allt som det kommer. Skruvar vi inte ihop hyllan nu så kan vi göra det om en stund.
Barnen är på cirkusskola och har det bara bra. Vilda historier berättas varje kväll vid matbordet.
Nu ska en säng skruvas ihop!
Kram!!
torsdag, augusti 27, 2009
torsdag, augusti 20, 2009
Årets varmaste dag.
Phu, vilken dag.
Det skulle ju inte göra något om det blev lite kallare. Fatta 37 grader är VARMT!
Vi åkte i morse iväg hela familjen till Kiga och lämnade av två exalterade barn och en bunt kanelbullar och makalösa. Inta att förglömma var det silverglänsande paketet som vi efterlämnade efter oss, innehållande spelet "Affenalarm" och de fina "flyttkort" som vi hade pysslat ihop.
Vi andra tre åkte sedan iväg och uträttade en bunt ärenden innan det var dags att hämta upp barnen igen.
Nu i sommartider är det inte alls lika många barn på Kiga och inte heller all personal fanns att skåda. Jag hade inte riktigt räknat med att nästan alla våra favoriter inte skulle vara där men så var det.
Och det var eg tur.
Jag hade aldrig pallat med att säga hejdå till dem utan att tårarna skulle ha börjat rinna.
Som det nu var så klarade jag det ganska bra. Näe, det gick inte alls bra. När en av fröknarna kom och tackade för bullarna och önskade oss lycka till så kunde jag inte ens svara för den stora klumpen i halsen. Jag bara nickade och hmmade lite.
Hade gärna talat om hur bra hon är och att hon skulle ha en bra sommar. Näe, inget sånt kom från mig. Gick inte.
När vi sen gick ut för att ta avslutningsglass på bageriet mittemot så brast allt. Tårarna bara rann medan barnen glatt mumsade på glass.
Sablar, jag kan inte ens skriva om det utan att det svämmar över igen. Hur lyckades jag att bli så här överkänslig? Är jag verkligen en Lundgrenare i själen? ( släkten på mammas sida är ökänd för sina tårar...;) )
Nåväl. Tårarna torkade i eftermiddag och efter glassen åkte vi vidare till Westbad där resten av Muechen befann sig. Där i poolerna sköljde jag bort alla spår från dagens bravader.
Tack och hej!
Stöter ni på nån från vår Kiga så kan ni ju berätta det inte jag kunde säga.
Det skulle ju inte göra något om det blev lite kallare. Fatta 37 grader är VARMT!
Vi åkte i morse iväg hela familjen till Kiga och lämnade av två exalterade barn och en bunt kanelbullar och makalösa. Inta att förglömma var det silverglänsande paketet som vi efterlämnade efter oss, innehållande spelet "Affenalarm" och de fina "flyttkort" som vi hade pysslat ihop.
Vi andra tre åkte sedan iväg och uträttade en bunt ärenden innan det var dags att hämta upp barnen igen.
Nu i sommartider är det inte alls lika många barn på Kiga och inte heller all personal fanns att skåda. Jag hade inte riktigt räknat med att nästan alla våra favoriter inte skulle vara där men så var det.
Och det var eg tur.
Jag hade aldrig pallat med att säga hejdå till dem utan att tårarna skulle ha börjat rinna.
Som det nu var så klarade jag det ganska bra. Näe, det gick inte alls bra. När en av fröknarna kom och tackade för bullarna och önskade oss lycka till så kunde jag inte ens svara för den stora klumpen i halsen. Jag bara nickade och hmmade lite.
Hade gärna talat om hur bra hon är och att hon skulle ha en bra sommar. Näe, inget sånt kom från mig. Gick inte.
När vi sen gick ut för att ta avslutningsglass på bageriet mittemot så brast allt. Tårarna bara rann medan barnen glatt mumsade på glass.
Sablar, jag kan inte ens skriva om det utan att det svämmar över igen. Hur lyckades jag att bli så här överkänslig? Är jag verkligen en Lundgrenare i själen? ( släkten på mammas sida är ökänd för sina tårar...;) )
Nåväl. Tårarna torkade i eftermiddag och efter glassen åkte vi vidare till Westbad där resten av Muechen befann sig. Där i poolerna sköljde jag bort alla spår från dagens bravader.
Tack och hej!
Stöter ni på nån från vår Kiga så kan ni ju berätta det inte jag kunde säga.
Nu går vi vidare.
Det doftar nybakta Kanelbullar och Makalösa i hela nedervåningen.
I morgon är den dag som jag har längtat och fasat för.
Allra sista dagen på Kiga.
Slut på all pendling för lämning och hämtning av barn. Slut på jakten på en vettig parkeringsplats. Samtidigt slut på all daglig kontakt med väldigt trevlig personal, barn och föräldrar.
Lilla Lana som alltid springer fram till mig och kramar om mig. (fattar inte riktigt hur det kommer sig för hon är inte direkt nån kompis till C eller X) Chengis som ropar till X att han blir upphämtad. Esats mamma som babblar på det ena och det andra och man har bara fattat hälften när hon är färdig.
Fatta vad jag kommer att sakna alltihop.
Jag har försökt att förstå varför jag är så gränslöst ledsen över att överge detta ställe. Jag är dålig på avsked i vanliga fall oxå men det här är helt sanslöst. (hur många inlägg har jag skrivit om det här nu? Hoppa över, så jäkla intressant är det inte med mitt ältande.)
Det har varit en del av min vardag i flera år. Personalen har varit med sen Felix var en liten plutt. De var bland de första att veta att det skulle bli en liten Maja. Det är hit jag har gått oavsett väder eller vind, oavsett dagshumör. Det är här jag har blivit... Sedd. Någon som har sett att jag var där. Sagt "Guten morgen Frau Fries".
Vi har alltid varit väldigt delaktiga i aktiviteter och tillställningar. Så märkvärdigt är det inte, utan jag har bakat inför tisdagsfikat som är en gång i månaden och vi har gått på de aktiviteter som har erbjudits. Inför Faschingskarnivalen så har vi kommit utklädda, ofta inte bara barnen utan vi vuxna oxå. Vi har knåpat och tråcklat ihop kostymer som inte har liknat någon annans. Inte de snyggaste kostymerna men både vuxna och barn har varit nöjda och vi har fått höra att man har uppskattat att vi har brytt oss. Vi har varit öppna och gjort vad vi har kunnat för att bidra till trivseln.
Äh, det här låter ju som om jag inte har nått liv, som om jag inte har några vänner alls. Så är det ju inte. Men det här har varit en del i vår vardag. Framför allt min och barnens.
Nu är den "vardagen" borta och det för alltid. Så hade det i viss mån blivit iallafall eftersom C börjar skolan.
En ny vardag börjar i September. MajaPaj och FelixPelix börjar på den nya "krypavståndsnära" Kindergarten. Conniponni börjar skolan och ännu en ny värld öppnar sig för oss.
Mycket kommer att bli lättare men det känns i hjärtat.
I morgon är den dag som jag har längtat och fasat för.
Allra sista dagen på Kiga.
Slut på all pendling för lämning och hämtning av barn. Slut på jakten på en vettig parkeringsplats. Samtidigt slut på all daglig kontakt med väldigt trevlig personal, barn och föräldrar.
Lilla Lana som alltid springer fram till mig och kramar om mig. (fattar inte riktigt hur det kommer sig för hon är inte direkt nån kompis till C eller X) Chengis som ropar till X att han blir upphämtad. Esats mamma som babblar på det ena och det andra och man har bara fattat hälften när hon är färdig.
Fatta vad jag kommer att sakna alltihop.
Jag har försökt att förstå varför jag är så gränslöst ledsen över att överge detta ställe. Jag är dålig på avsked i vanliga fall oxå men det här är helt sanslöst. (hur många inlägg har jag skrivit om det här nu? Hoppa över, så jäkla intressant är det inte med mitt ältande.)
Det har varit en del av min vardag i flera år. Personalen har varit med sen Felix var en liten plutt. De var bland de första att veta att det skulle bli en liten Maja. Det är hit jag har gått oavsett väder eller vind, oavsett dagshumör. Det är här jag har blivit... Sedd. Någon som har sett att jag var där. Sagt "Guten morgen Frau Fries".
Vi har alltid varit väldigt delaktiga i aktiviteter och tillställningar. Så märkvärdigt är det inte, utan jag har bakat inför tisdagsfikat som är en gång i månaden och vi har gått på de aktiviteter som har erbjudits. Inför Faschingskarnivalen så har vi kommit utklädda, ofta inte bara barnen utan vi vuxna oxå. Vi har knåpat och tråcklat ihop kostymer som inte har liknat någon annans. Inte de snyggaste kostymerna men både vuxna och barn har varit nöjda och vi har fått höra att man har uppskattat att vi har brytt oss. Vi har varit öppna och gjort vad vi har kunnat för att bidra till trivseln.
Äh, det här låter ju som om jag inte har nått liv, som om jag inte har några vänner alls. Så är det ju inte. Men det här har varit en del i vår vardag. Framför allt min och barnens.
Nu är den "vardagen" borta och det för alltid. Så hade det i viss mån blivit iallafall eftersom C börjar skolan.
En ny vardag börjar i September. MajaPaj och FelixPelix börjar på den nya "krypavståndsnära" Kindergarten. Conniponni börjar skolan och ännu en ny värld öppnar sig för oss.
Mycket kommer att bli lättare men det känns i hjärtat.
onsdag, augusti 19, 2009
Hard Candy
Vaknade med rapporter från konserten på radion och naturligtvis spelade de Madonnas nya låt. (inte allt för bra men lite party iallafall). Bra start på dagen.
Cornelia kröp upp i sängen och frågade om konserten var bra. Fick lov att gå in på Expressen för att visa klipp från sverigekonserten för att hon skulle fatta vem jag eg har sett.
Vissa konserter sätter sig i kroppen och man kan inte sluta att tänka på den eller sluta nynna på låtar man har hört.
Jag köper för det mesta ingen biljett i förväg till konserterna som jag går på. Det är så oförutsägbart om jag ska kunna gå eller inte och att sitta med en biljett som jag inte kan utnyttja gör mig vansinnig. Micke jobbar så oregelbundet så vips så ska han till Frankfurt, Paris, Amsterdam eller någon annan glamourös stad.
Åtminstone här i Munchen är det inga problem att få tag på biljetter. Bra biljetter till bra priser brukar jag få tag på utanför konsertlokalen och det utan att leta speciellt mycket. Då har det även varit utsålda konserter och stora artister som George Michael, Leonard Cohen, Depeche Mode.
Förutom igår då. Såg en enda kille som sålde sina biljetter. 200 euro skulle han ha per biljett. Nja, visserligen så var det någon specialbiljett med typ plats på scenen (troligt-not) men inget för mig.
Gick runt bland horder av människor och såg verkligen ingen som sålde biljetter. Många stod med handskrivna lappar med budskapet att de ville köpa biljetter. Såg efter ett tag att det fanns en ordinarie biljettkö så efter lite fundering så gick jag och ställde mig där. Kunde ju alltid kolla priset på biljetterna. Hade fortfrande inte riktigt bestämt mig för att faktiskt stanna, visst jag var ju där men lusten till konserten var fortfarande inte på topp. (jag är nog sjuk)men kolla kan man ju alltid göra.
När jag står där i kön så hör jag en tjej prata med ett par andra i kön om vad för biljetter som finns kvar. Hon berättar i samma veva att hon har en biljett som hon ska försöka sälja.
Det är inte alltid så lätt att bli av med bara en biljett, särskilt inte om det är numrerad plats. Så jag frågade henne om biljetten och sa att jag var intresserad. Priset fick jag ner en aning från ordinarie pris och både tjejen och jag var nöjd.
Vilken tur jag hade!
Jag går in på megaarenan och där, när jag såg scenen så började det kännas lite roligt att vara där.
Förra gången jag var på konsert var med Micke då vi såg Depeche mode i början av sommaren. Eller såg och såg. hörde var ordet. Jag såg inget förutom nån prick ibland. Micke var väldigt nöjd med konserten men jag blev bara ännu mer anti mot stora arrangemang. Jag vill helst ha en liten intim lokal där man ser den som uppträder. Jag vill se deras reaktion när publiken jublar. Hur artisten samspelar med sina musiker/dansare /what ever. Jag vill se när de tappar bort sig i texten och hur de roligt de tycker det är att uppträda för publik. Men sådant är inte så lätt när det är stora arrangemang. Då är det mer "att vara nöjd att man varit där".
Därför hade jag beslutat mig för en läktarplats den här gången. ok att det kostar lite mer men med förra besvikelsekonserten i bakfickan så var det värt att pröva. Visst skulle jag inte se allt på scenen men jag skulle iallafall se någonting.
Jag hade en perfekt plats för att vara läktare. Utblick över scenen och bildskärmarna.
Konserten började ca en timme senare än beräknat. Men den började med buller och bång. Det var en fartfylld show som inte tog paus. Inte som när George Michael spelade. Han sjöng två partylåtar och gick sedan över till två ballader. Hela tiden. Det gjorde att det inte blev någon megastämning. När publiken kommit igång i partylåtarna så var det dags att sätta sig ner och vara "känslosam". Det blev liksom så avigt med att ha det så. George Michael sjöng som en gud och framträdandet var det inget fel på (sen att jag var där två veckor efter Majas födelse gjorde det hela ännu bättre. Inte hade jag trott att jag skulle hamna på den konserten inte. Vad är oddsen på att kunna gå på många timmars konsert när man har en liten nyfödd där hemma?) men själva upplägget kunde ha varit bättre.
Nåja tillbaka till Madonna. Det var som ett enda stort party. Dans, show och sång natten lång. Inte så mycket allsång som jag kanske hade trott. (tyskarna kan ju ingen engelska så vi kan ju skylla på det...)
Väldigt många remixar och olika låtar mixade i varandra. En hyllning av Michael Jacksson var oxå med och då ställde sig alla upp. Gillar att Madonna kan bjuda på det.
Konserten avslutades med "Give it to me" . Arenan riktigt kokade av dansande och jublande publik. Madonna tackade för sig och på skärmarna stod det "Game over".
Då hände det bästa. Respekt. INGA extranummer! Tycker att det är lite tramsigt med extranummer, det är ju liksom inte extranummer utan en del av showen. Det här har jag bara varit med om en endaste gång. Det var när Wedding Present spelade i Umeå och jag var ditdragen av Hel och halv-Lena. Konserten var skit. Inte min musik för fem öre och det var inget röj. Men eftersom det här var tjejernas stora favoriter så var det inte tal om att gå därifrån innan det var slut. Och så tog det äntligen slut. Bara extranummer och sen kunde vi äntligen gå där ifrån. Publiken var vild och vrålade. Å så kom det inga för tydligen var det en principsak för bandet att inte spela mer. Ingen var dock gladare än jag.
Nu hade det inte gjort något om Madonnakonserten hade fortsatt med extranummer men bara att gå emot strömmen och skippa extranummer var coolt.
Så sammanfattningsvis kan man säga att det helt klart var värt att masa sig iväg till olympia arenan för att se Madonna. Det här kommer jag inte att glömma i första taget.
Cornelia kröp upp i sängen och frågade om konserten var bra. Fick lov att gå in på Expressen för att visa klipp från sverigekonserten för att hon skulle fatta vem jag eg har sett.
Vissa konserter sätter sig i kroppen och man kan inte sluta att tänka på den eller sluta nynna på låtar man har hört.
Jag köper för det mesta ingen biljett i förväg till konserterna som jag går på. Det är så oförutsägbart om jag ska kunna gå eller inte och att sitta med en biljett som jag inte kan utnyttja gör mig vansinnig. Micke jobbar så oregelbundet så vips så ska han till Frankfurt, Paris, Amsterdam eller någon annan glamourös stad.
Åtminstone här i Munchen är det inga problem att få tag på biljetter. Bra biljetter till bra priser brukar jag få tag på utanför konsertlokalen och det utan att leta speciellt mycket. Då har det även varit utsålda konserter och stora artister som George Michael, Leonard Cohen, Depeche Mode.
Förutom igår då. Såg en enda kille som sålde sina biljetter. 200 euro skulle han ha per biljett. Nja, visserligen så var det någon specialbiljett med typ plats på scenen (troligt-not) men inget för mig.
Gick runt bland horder av människor och såg verkligen ingen som sålde biljetter. Många stod med handskrivna lappar med budskapet att de ville köpa biljetter. Såg efter ett tag att det fanns en ordinarie biljettkö så efter lite fundering så gick jag och ställde mig där. Kunde ju alltid kolla priset på biljetterna. Hade fortfrande inte riktigt bestämt mig för att faktiskt stanna, visst jag var ju där men lusten till konserten var fortfarande inte på topp. (jag är nog sjuk)men kolla kan man ju alltid göra.
När jag står där i kön så hör jag en tjej prata med ett par andra i kön om vad för biljetter som finns kvar. Hon berättar i samma veva att hon har en biljett som hon ska försöka sälja.
Det är inte alltid så lätt att bli av med bara en biljett, särskilt inte om det är numrerad plats. Så jag frågade henne om biljetten och sa att jag var intresserad. Priset fick jag ner en aning från ordinarie pris och både tjejen och jag var nöjd.
Vilken tur jag hade!
Jag går in på megaarenan och där, när jag såg scenen så började det kännas lite roligt att vara där.
Förra gången jag var på konsert var med Micke då vi såg Depeche mode i början av sommaren. Eller såg och såg. hörde var ordet. Jag såg inget förutom nån prick ibland. Micke var väldigt nöjd med konserten men jag blev bara ännu mer anti mot stora arrangemang. Jag vill helst ha en liten intim lokal där man ser den som uppträder. Jag vill se deras reaktion när publiken jublar. Hur artisten samspelar med sina musiker/dansare /what ever. Jag vill se när de tappar bort sig i texten och hur de roligt de tycker det är att uppträda för publik. Men sådant är inte så lätt när det är stora arrangemang. Då är det mer "att vara nöjd att man varit där".
Därför hade jag beslutat mig för en läktarplats den här gången. ok att det kostar lite mer men med förra besvikelsekonserten i bakfickan så var det värt att pröva. Visst skulle jag inte se allt på scenen men jag skulle iallafall se någonting.
Jag hade en perfekt plats för att vara läktare. Utblick över scenen och bildskärmarna.
Konserten började ca en timme senare än beräknat. Men den började med buller och bång. Det var en fartfylld show som inte tog paus. Inte som när George Michael spelade. Han sjöng två partylåtar och gick sedan över till två ballader. Hela tiden. Det gjorde att det inte blev någon megastämning. När publiken kommit igång i partylåtarna så var det dags att sätta sig ner och vara "känslosam". Det blev liksom så avigt med att ha det så. George Michael sjöng som en gud och framträdandet var det inget fel på (sen att jag var där två veckor efter Majas födelse gjorde det hela ännu bättre. Inte hade jag trott att jag skulle hamna på den konserten inte. Vad är oddsen på att kunna gå på många timmars konsert när man har en liten nyfödd där hemma?) men själva upplägget kunde ha varit bättre.
Nåja tillbaka till Madonna. Det var som ett enda stort party. Dans, show och sång natten lång. Inte så mycket allsång som jag kanske hade trott. (tyskarna kan ju ingen engelska så vi kan ju skylla på det...)
Väldigt många remixar och olika låtar mixade i varandra. En hyllning av Michael Jacksson var oxå med och då ställde sig alla upp. Gillar att Madonna kan bjuda på det.
Konserten avslutades med "Give it to me" . Arenan riktigt kokade av dansande och jublande publik. Madonna tackade för sig och på skärmarna stod det "Game over".
Då hände det bästa. Respekt. INGA extranummer! Tycker att det är lite tramsigt med extranummer, det är ju liksom inte extranummer utan en del av showen. Det här har jag bara varit med om en endaste gång. Det var när Wedding Present spelade i Umeå och jag var ditdragen av Hel och halv-Lena. Konserten var skit. Inte min musik för fem öre och det var inget röj. Men eftersom det här var tjejernas stora favoriter så var det inte tal om att gå därifrån innan det var slut. Och så tog det äntligen slut. Bara extranummer och sen kunde vi äntligen gå där ifrån. Publiken var vild och vrålade. Å så kom det inga för tydligen var det en principsak för bandet att inte spela mer. Ingen var dock gladare än jag.
Nu hade det inte gjort något om Madonnakonserten hade fortsatt med extranummer men bara att gå emot strömmen och skippa extranummer var coolt.
Så sammanfattningsvis kan man säga att det helt klart var värt att masa sig iväg till olympia arenan för att se Madonna. Det här kommer jag inte att glömma i första taget.
La isla bonita
Alltså.
Madonna rules!
Ångrar inte en sekund de pengar jag la ut för biljetten
och inte heller att jag gick på konserten.
Fatta vilken konsert!
Hade det varit så att det imorgon skulle vara en konsert till så hade jag gått dit. Kosta vad det kosta vill.
Nästa gång ska jag banne mig stå längst, längst fram.
Å skrika mig hes...;)
Tack du anonyma som sparkade iväg mig ikväll!
Madonna rules!
Ångrar inte en sekund de pengar jag la ut för biljetten
och inte heller att jag gick på konserten.
Fatta vilken konsert!
Hade det varit så att det imorgon skulle vara en konsert till så hade jag gått dit. Kosta vad det kosta vill.
Nästa gång ska jag banne mig stå längst, längst fram.
Å skrika mig hes...;)
Tack du anonyma som sparkade iväg mig ikväll!
tisdag, augusti 18, 2009
Martina Fries
Shit, Julia du fick mig till att gör det.
Googla på mig själv alltså.
Där hittar jag önskelistor som "Martina Fries" har skrivit. Inte en cd eller bok på listan finns i min hylla. Fast vänta. Det här är en Martina som bor i Saarland. Inte direkt jag.
Jag lägger till ett Muenchen efter mitt namn. Då börjar jag att hitta lite mer om mig själv.
Men ingenstans hittar jag om hur jag vann mitt bioårskort eller Orup-cdn. Får nog se det hela som ett misslyckande.
Eller ett lyckande för att nätet inte vet allt.
Lite hemlisar kan man ju få ha för sig själv.
Googla på mig själv alltså.
Där hittar jag önskelistor som "Martina Fries" har skrivit. Inte en cd eller bok på listan finns i min hylla. Fast vänta. Det här är en Martina som bor i Saarland. Inte direkt jag.
Jag lägger till ett Muenchen efter mitt namn. Då börjar jag att hitta lite mer om mig själv.
- Där kan jag se mitt resultat från Münchner Avon Frauenlauf: 5km Walking 2007. 5km på 50:45,0 vilket gav mig en 121 plats. (haha, av 129 deltagande!)
- Jag ser att vår adress inte är ändrad.
- Jag ser att jag inregad på Facebook (ett resultat av Mias besök) och boardgamegeek och stayfriends. Inte allt för farligt.
Men ingenstans hittar jag om hur jag vann mitt bioårskort eller Orup-cdn. Får nog se det hela som ett misslyckande.
Eller ett lyckande för att nätet inte vet allt.
Lite hemlisar kan man ju få ha för sig själv.
Madonna spelar i kväll.
Det är meningen att jag ska gå.
Det här är nått som jag har sett fram emot väldigt, väldigt länge.
Men jag har tappat lusten, hittar den ingenstans.
Går jag inte så kommer jag att ångra mig i all evighet.
Men...
Det här är nått som jag har sett fram emot väldigt, väldigt länge.
Men jag har tappat lusten, hittar den ingenstans.
Går jag inte så kommer jag att ångra mig i all evighet.
Men...
söndag, augusti 16, 2009
Burrows och Scofield
Nu pustar vi äntligen ut.
Vi har följt de 4 säsongerna av Prison Break i all evighet känns det som.
Det har ibland varit bra.
Ibland riktigt dåligt.
Men spännande.
Å nu är det över.
Nu kan vi göra nått annat på nätterna. ;) Sova kanske.
Å så vill jag börja att se på nått trevligt.
Kanske är det dags att ta fram de där dvd-skivorna med "Allsång på skansen" som jag fick av Moster förra hösten.
Vi har följt de 4 säsongerna av Prison Break i all evighet känns det som.
Det har ibland varit bra.
Ibland riktigt dåligt.
Men spännande.
Å nu är det över.
Nu kan vi göra nått annat på nätterna. ;) Sova kanske.
Å så vill jag börja att se på nått trevligt.
Kanske är det dags att ta fram de där dvd-skivorna med "Allsång på skansen" som jag fick av Moster förra hösten.
lördag, augusti 15, 2009
Sova
Klockan är 6:52 och jag är vaken sen 3:33.
Jag och Maja gick igår ut på en virrig men trevlig promenad här i området. Det är mycket att upptäcka här, det är liksom inte vår bakgata ännu.
Nåväl. Maja somnade i vagnen efter ett tag och jag gick in på Bauhaus för att kolla in markiser och annat nyttigt. Kände mig lite snurrig och matt men skyllde det på det skumma vädret, som kändes som regn som aldrig kom. Köpte en flaska med vatten för att åtminstone lätta på det hela.
På vägen hem så lyckades jag ta fel strassenbahn (de håller på och bygger om har därför andra linier än vanligt och det tänkte inte jag på) och jag hamnade helt fel. (man ska inte sätta sig på en strassenbahn och läsa böcker det första man gör, bättre att kolla om man åker rätt kanske) Efter att ha åkt buss och en strassenbahn till så var jag äntligen hemma.
Väl där hemma vaknade Maja och var alldeles förtvivlad. Hon hade fått för sig att vår promenad skulle ta oss till Farfar och Mormor (lite oklart vem hon eg menar) och var nu väldigt ledsen för att vi åter igen var hemma. I samma veva kom Micke med barnen. Han ringde på dörren eftersom nyckeln satt på insidan å då kan man inte öppna dörren utifrån. Maja reagerade direkt och sprang till dörren och ropade "nu kommer dom". Gissa hur besviken hon blev när hon såg att det bara var Pappa med syskonen som stod där.
Nåväl. Jag som alltjämt kände mig snurrig försökte trösta Maja och avleda henne. Hon köpte inte mina förklaringar att Farfar och Mormor bor långt borta men att de snart ska komma och hälsa på.
Storasyster kom till undsättning och lyckades göra Maja på bra humör igen.
Micke fick lov att åka iväg till jobbet igen (meningen var att han skulle jobba hemifrån men planerna ändrades.) och vi andra gjorde lunch.
Jag började känna mig sämre och sämre och nu hade jag en huvudvärk utan dess like. Det gjorde ont att prata, det gjorde ont att röra på huvudet och jag hade mest tunnelseende.
Ringde till Micke och berättade hur läget var. Bad honom att inte ta några omvägar hem för jag behövde gå och sova.
Efter att ha pratat med honom så la jag mig på soffan och sov av och till. Det var som i dvala, hade inte riktigt koll på vad som hände runt omkring mig.
Klockan 18 dök Micke upp.
Jag stöp i säng. Drog inte ens för gardinen.
Jag sov och sov.
Vaknade av att Micke gick och la sig strax före midnatt. Felix kom i samma veva till vår säng. Någon gång efter det så dök Maja upp.
Vaknade 3:33 och kunde inte riktigt somna om. Kände mig inte snurrig och hade inte heller ont i huvudet.
Läste lite i en bok.
Läste lite mer.
Läste ut boken.
Trångt i sängen. Ont i ryggen. Svårt att vända på sig med alla i sängen.
Ger upp och går och lägger mig på soffan i vardagsrummet.
Klockan tickar.
Klockan slår.
Klockan tickar högt.
Klockan sex gav jag upp helt och beslöt mig för att nu är det morgon.
Felix har vaknat och leker med bilar i vardagsrummet medan jag skriver.
Det blir nog en bra Maria Himmelsfärdsdag idag.
Jag och Maja gick igår ut på en virrig men trevlig promenad här i området. Det är mycket att upptäcka här, det är liksom inte vår bakgata ännu.
Nåväl. Maja somnade i vagnen efter ett tag och jag gick in på Bauhaus för att kolla in markiser och annat nyttigt. Kände mig lite snurrig och matt men skyllde det på det skumma vädret, som kändes som regn som aldrig kom. Köpte en flaska med vatten för att åtminstone lätta på det hela.
På vägen hem så lyckades jag ta fel strassenbahn (de håller på och bygger om har därför andra linier än vanligt och det tänkte inte jag på) och jag hamnade helt fel. (man ska inte sätta sig på en strassenbahn och läsa böcker det första man gör, bättre att kolla om man åker rätt kanske) Efter att ha åkt buss och en strassenbahn till så var jag äntligen hemma.
Väl där hemma vaknade Maja och var alldeles förtvivlad. Hon hade fått för sig att vår promenad skulle ta oss till Farfar och Mormor (lite oklart vem hon eg menar) och var nu väldigt ledsen för att vi åter igen var hemma. I samma veva kom Micke med barnen. Han ringde på dörren eftersom nyckeln satt på insidan å då kan man inte öppna dörren utifrån. Maja reagerade direkt och sprang till dörren och ropade "nu kommer dom". Gissa hur besviken hon blev när hon såg att det bara var Pappa med syskonen som stod där.
Nåväl. Jag som alltjämt kände mig snurrig försökte trösta Maja och avleda henne. Hon köpte inte mina förklaringar att Farfar och Mormor bor långt borta men att de snart ska komma och hälsa på.
Storasyster kom till undsättning och lyckades göra Maja på bra humör igen.
Micke fick lov att åka iväg till jobbet igen (meningen var att han skulle jobba hemifrån men planerna ändrades.) och vi andra gjorde lunch.
Jag började känna mig sämre och sämre och nu hade jag en huvudvärk utan dess like. Det gjorde ont att prata, det gjorde ont att röra på huvudet och jag hade mest tunnelseende.
Ringde till Micke och berättade hur läget var. Bad honom att inte ta några omvägar hem för jag behövde gå och sova.
Efter att ha pratat med honom så la jag mig på soffan och sov av och till. Det var som i dvala, hade inte riktigt koll på vad som hände runt omkring mig.
Klockan 18 dök Micke upp.
Jag stöp i säng. Drog inte ens för gardinen.
Jag sov och sov.
Vaknade av att Micke gick och la sig strax före midnatt. Felix kom i samma veva till vår säng. Någon gång efter det så dök Maja upp.
Vaknade 3:33 och kunde inte riktigt somna om. Kände mig inte snurrig och hade inte heller ont i huvudet.
Läste lite i en bok.
Läste lite mer.
Läste ut boken.
Trångt i sängen. Ont i ryggen. Svårt att vända på sig med alla i sängen.
Ger upp och går och lägger mig på soffan i vardagsrummet.
Klockan tickar.
Klockan slår.
Klockan tickar högt.
Klockan sex gav jag upp helt och beslöt mig för att nu är det morgon.
Felix har vaknat och leker med bilar i vardagsrummet medan jag skriver.
Det blir nog en bra Maria Himmelsfärdsdag idag.
fredag, augusti 14, 2009
Vad gör vi nu då?
I dag är en sån där dag som inte sker så ofta.
Micke har tagit storbarnen till Kiga och ska sen hämta upp dem. Maja har inga aktiviteter så vi har inga tider att passa.
Alltså, drömläge.
Möjlighet att göra något trevligt med MajaPaja. Utan att behöva fundera på när vi ska komma tillbaka eller vara redo för att hämta upp på kiga.
Det värsta är att det är helt tomt. Har ingen ide alls. Det enda som poppar upp i huvudet är att det finns tvätt att ta hand om... Å hur kul är det eg?
Micke har tagit storbarnen till Kiga och ska sen hämta upp dem. Maja har inga aktiviteter så vi har inga tider att passa.
Alltså, drömläge.
Möjlighet att göra något trevligt med MajaPaja. Utan att behöva fundera på när vi ska komma tillbaka eller vara redo för att hämta upp på kiga.
Det värsta är att det är helt tomt. Har ingen ide alls. Det enda som poppar upp i huvudet är att det finns tvätt att ta hand om... Å hur kul är det eg?
torsdag, augusti 13, 2009
Tålamod
Alltså, vilket tålamod man måste ha för att kunna överleva med barn.
Hur länge räcker det? Tar det aldrig slut?
Hur länge räcker det? Tar det aldrig slut?
onsdag, augusti 12, 2009
Balkongsovarna
Nåja, nästan ensam blev jag...
Min eviga följeslagare Felix dök faktiskt INTE upp på hela natten. (detta har väl ev skett en gång tidigare).
Däremot så fanns både Maja och Cornelia (för ovanlighetens skull) i sängen och trängdes med mig.
Tre är ändå mindre än fyra så det fanns ganska så gott om plats.
Min eviga följeslagare Felix dök faktiskt INTE upp på hela natten. (detta har väl ev skett en gång tidigare).
Däremot så fanns både Maja och Cornelia (för ovanlighetens skull) i sängen och trängdes med mig.
Tre är ändå mindre än fyra så det fanns ganska så gott om plats.
tisdag, augusti 11, 2009
Balkongsovning
Cornelia, Felix och Micke sover på balkongen i natt.
Hur coolt är inte det?
Nästan lika coolt är att jag har hela dubbelsängen själv!
Vi får väl se om det verkligen blir så.
Hur coolt är inte det?
Nästan lika coolt är att jag har hela dubbelsängen själv!
Vi får väl se om det verkligen blir så.
Regndroppar
Phu, tur att jag brås på svärfar.
Han brukar säga att han aldrig blir blöt för att han är så smal att han kan zickzacka mellan regndropparna.
Precis så gjorde jag och barnen på väg från KIGA idag.
Han brukar säga att han aldrig blir blöt för att han är så smal att han kan zickzacka mellan regndropparna.
Precis så gjorde jag och barnen på väg från KIGA idag.
Tisdag
Sakta men säkert så går det mot sommarlov även för vår del. En vecka kvar på Kiga innan det är över med det evinnerliga pendlandet. Både skönt och sorgligt. Just nu kanske mest skönt...
Det är lite regngrått ute (20 grader dock) men mot eftermiddagen blir det nog fint.
Det är lite regngrått ute (20 grader dock) men mot eftermiddagen blir det nog fint.
söndag, augusti 09, 2009
Easy like Sundaymorning
Godmorgon!
Jag hann nästan inte uttala en önskan om fler besök innan halva september blev uppbokad, mer sånt!
Den här helgen är dock helt besöksfri och vi försöker att få till mer här hemma. Under lördagen så har vi varit på tippen med lite skrot, införskaffat plantor till trädgården, lämnat tillbaka en massa grejor på Ikea, köpt en hel massa nya saker på Ikea.
Tyvärr så hann vi inte greja så mycket med "bullriga" saker under lördagen. Så de får vänta tills på måndag.
Det är ju så att här i Bayern så lever man inte om (tex borrar, klipper gräs, spikar och slipar) utan det är; just det- helgdag.
Det tar ett tag att ställa om sig men sen är det ganska så skönt. Söndagar är familjedag då man umgås och tar det lugnt. Eller planterar om plantor och bakar bullar. ( Hint, hint ; Micke, om jag sätter plantorna med barnen, har du lust att baka bullar?!?!)
Nu mot plantorna!
Jag hann nästan inte uttala en önskan om fler besök innan halva september blev uppbokad, mer sånt!
Den här helgen är dock helt besöksfri och vi försöker att få till mer här hemma. Under lördagen så har vi varit på tippen med lite skrot, införskaffat plantor till trädgården, lämnat tillbaka en massa grejor på Ikea, köpt en hel massa nya saker på Ikea.
Tyvärr så hann vi inte greja så mycket med "bullriga" saker under lördagen. Så de får vänta tills på måndag.
Det är ju så att här i Bayern så lever man inte om (tex borrar, klipper gräs, spikar och slipar) utan det är; just det- helgdag.
Det tar ett tag att ställa om sig men sen är det ganska så skönt. Söndagar är familjedag då man umgås och tar det lugnt. Eller planterar om plantor och bakar bullar. ( Hint, hint ; Micke, om jag sätter plantorna med barnen, har du lust att baka bullar?!?!)
Nu mot plantorna!
fredag, augusti 07, 2009
Godmorgon
Natten har varit alldeles för kort och det finns ingen att skylla på.
Det var en väldigt trevlig Miniclubsträff på en restaurang i går. En sån där gapskrattarkväll där vi satt utomhus och åt megagod mat. Varmt och skönt var det i luften och sällskapet trevligt. Helt enkelt perfekt.
Klockan hann bli 12 innan jag var hemma och då frågade Micke om vi inte skulle se ett avsnitt av Prison Break. Eftersom det första avsnittet var lite tråkigt så kom vi fram till att vi behövde se ännu ett avsnitt.
Å då hann ju klockan bli halv två.
Jaja, sova får man göra när man dör!
Det var en väldigt trevlig Miniclubsträff på en restaurang i går. En sån där gapskrattarkväll där vi satt utomhus och åt megagod mat. Varmt och skönt var det i luften och sällskapet trevligt. Helt enkelt perfekt.
Klockan hann bli 12 innan jag var hemma och då frågade Micke om vi inte skulle se ett avsnitt av Prison Break. Eftersom det första avsnittet var lite tråkigt så kom vi fram till att vi behövde se ännu ett avsnitt.
Å då hann ju klockan bli halv två.
Jaja, sova får man göra när man dör!
torsdag, augusti 06, 2009
Gamla mail
Det är lite konstigt att kolla och läsa mail som kom för flera månader sedan. Jag har två mailkonton; hotmail och t-online. I vanliga fall kollar jag båda,även om jag mest använder Hotmailkontot. Under tiden som vi inte har haft telefon och internet så har inte haft någon aning om vad som har hänt på t-online. Micke har kollat av och till mitt Hotmail från jobbet så den har jag haft en susning om.
Men inte T-online alltså.
Så idag har jag fått grattiskort på bröllopsdagen. (tack tack!)
Fått veta att vi ska få äta Lasagne. (gott var det)
Nya infobrev från kiga
Foton och förfrågningar om träffar.
Sorry alla som jag inte har svarat.
Jag visste helt enkelt inte.
Nu mot något som jag vet.
Middag med en massa miniclubbsföräldrar.
kram!
Men inte T-online alltså.
Så idag har jag fått grattiskort på bröllopsdagen. (tack tack!)
Fått veta att vi ska få äta Lasagne. (gott var det)
Nya infobrev från kiga
Foton och förfrågningar om träffar.
Sorry alla som jag inte har svarat.
Jag visste helt enkelt inte.
Nu mot något som jag vet.
Middag med en massa miniclubbsföräldrar.
kram!
Nora, Snora, Pora, Tora, Lora
Hjälp mig! Vad rimmar på Nora? Vad är det som är så hemskt med att heta det? Har jag missat något?
http://www.aftonbladet.se/wendela/article5611898.ab (kolla bland kommentarerna)
http://www.aftonbladet.se/wendela/article5611898.ab (kolla bland kommentarerna)
Faschinerande
Att ett barn kan mer eller mindre vakna en morgon och inte vilja ha blöjor, varken på dagen eller natten. Och sen klara det galant! Coolt Maja!
Att det kan vara hur städat som helst, riktigt tipp topp och ändå se ut som värsta dumpen (nåja) efter bara en kvart.
Att det kan vara hur städat som helst, riktigt tipp topp och ändå se ut som värsta dumpen (nåja) efter bara en kvart.
Status
Cornelia kom igår hem från Kiga med magont och var väldigt frusen och trött. Hon somnade på soffan, vaknade då vi skulle iväg och handla. I bilen somnade hon igen och ändå hade hon inga problem att somna för natten... Inte riktigt normalt för den tjejen.
Hon har ingen feber eller något annat men ändå så har jag henne hemma från Kiga idag. Det är toppenväder och alla tre barnen är på bra humör.
Felix och Maja pysslar ihop raketer av blöjkartonger. Cornelia ritar och skriver ihop en sagobok.
Ganska så bra alltså.
Hon har ingen feber eller något annat men ändå så har jag henne hemma från Kiga idag. Det är toppenväder och alla tre barnen är på bra humör.
Felix och Maja pysslar ihop raketer av blöjkartonger. Cornelia ritar och skriver ihop en sagobok.
Ganska så bra alltså.
tisdag, augusti 04, 2009
Vi vill ha mer besök!
Åk två betala för en!
Stockholm-Muenchen för toppenpriser!
Det får man ju inte missa!!!;)
klicka på texten så kommer du till SAS erbjudandet.
Stockholm-Muenchen för toppenpriser!
Det får man ju inte missa!!!;)
klicka på texten så kommer du till SAS erbjudandet.
kvällens skörd
Sådärja,
nu går diskmaskinen och tvättmaskinen
Tvätt är ihopvikt
Sängarna är renbäddade
Alla leksaker upplockade
Funnet är en prinsessa, en törnrosakrona och en hund med stort huvud som inte tillhör familjen.
inte illa.
nu går diskmaskinen och tvättmaskinen
Tvätt är ihopvikt
Sängarna är renbäddade
Alla leksaker upplockade
Funnet är en prinsessa, en törnrosakrona och en hund med stort huvud som inte tillhör familjen.
inte illa.
Luften gick ur
Sommarens andra besök hann nästan inte åka iväg innan ett tredje besök anmälde sig. Det blir inte förrän September som Mor och Far dyker upp så vi hinner iallafall tvätta och damsuga innan de kommer. Ni är hjärtligt välkomna!
Just tvätt och städ har varit väldigt undansatt under de senaste dagarna/veckan. Vi har ju varit i farten hela tiden och nästan bara vänt i dörren för nya utflykter.
En dag på Westbad,
En dag på stan/museeum,
Två underbara dagar på Legoland,
En dag med lek på vattenlekplats + grillning hos Nicole
och en dag på Therme Erding
Ni ser ju själva, vad hinner man förutom det?
(jo, en kigautflykt, ett barnkalas,en mega lampuppsättning och en avslutning på kiga)
Maja blev uthyrd under Legolanddagarna och Therme Erdingbesöket till Nicole och det var väldigt bra. Legoland är inte uppbyggt för familjer med mer än två barn. Så gott som alla åkatraktioner är för två personer och inte förrän du är ca 130 cm lång kan du åka själv. På Therme Erding så var inte Micke med och det är svårt nog att åka vattenrutschkanor och bubbla i thermalvatten med två halvstora barn när man är själv. Nu var jag ju inte själv utan hade både extra höger och vänster händer och ett par famnar att tillgå men det är självklart enklare med en vuxen per barn.
Från och med i går så har skolorna sommarlov och en del Kiga har stängt. Vårt Kiga har öppet till och med den 21 augusti så barnen kommer att få vara kvar där av och till. Micke har inte haft någon semester förutom nån dag i Sverige och en dag nu när vi har haft gäster.
Blir grymt avundsjuk på alla familjer som har veckor av ledighet tillsammans. Det är Augusti nu och vi har fortfarande inte haft någon riktig semester. Nu har ju alla aktiviteter avslutats så det blir ju som någon sorts semester fram till den 8 sep då Maja och Felix ska skolas in på nya Kiga och den 15 sep då C börjar skolan.
Det är lite konstigt det här med de olika sommarloven i Sverige-Tyskland. I Sverige börjar man skolan och här så är de äntligen ledig från densamma. Nåja, vi har åtminstone långt kvar innan sommarvärmen är över.
Nä, nu är det dags att röja lite!
kram!
Just tvätt och städ har varit väldigt undansatt under de senaste dagarna/veckan. Vi har ju varit i farten hela tiden och nästan bara vänt i dörren för nya utflykter.
En dag på Westbad,
En dag på stan/museeum,
Två underbara dagar på Legoland,
En dag med lek på vattenlekplats + grillning hos Nicole
och en dag på Therme Erding
Ni ser ju själva, vad hinner man förutom det?
(jo, en kigautflykt, ett barnkalas,en mega lampuppsättning och en avslutning på kiga)
Maja blev uthyrd under Legolanddagarna och Therme Erdingbesöket till Nicole och det var väldigt bra. Legoland är inte uppbyggt för familjer med mer än två barn. Så gott som alla åkatraktioner är för två personer och inte förrän du är ca 130 cm lång kan du åka själv. På Therme Erding så var inte Micke med och det är svårt nog att åka vattenrutschkanor och bubbla i thermalvatten med två halvstora barn när man är själv. Nu var jag ju inte själv utan hade både extra höger och vänster händer och ett par famnar att tillgå men det är självklart enklare med en vuxen per barn.
Från och med i går så har skolorna sommarlov och en del Kiga har stängt. Vårt Kiga har öppet till och med den 21 augusti så barnen kommer att få vara kvar där av och till. Micke har inte haft någon semester förutom nån dag i Sverige och en dag nu när vi har haft gäster.
Blir grymt avundsjuk på alla familjer som har veckor av ledighet tillsammans. Det är Augusti nu och vi har fortfarande inte haft någon riktig semester. Nu har ju alla aktiviteter avslutats så det blir ju som någon sorts semester fram till den 8 sep då Maja och Felix ska skolas in på nya Kiga och den 15 sep då C börjar skolan.
Det är lite konstigt det här med de olika sommarloven i Sverige-Tyskland. I Sverige börjar man skolan och här så är de äntligen ledig från densamma. Nåja, vi har åtminstone långt kvar innan sommarvärmen är över.
Nä, nu är det dags att röja lite!
kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)