Låt mig presentera:

Första mötet med lillasyster Victoria

Victoria Isermann!

Jag har just kommit hem efter en mycket spännande natt.

När jag anlände till Nicole så visade Ralf var jag kunde sova (haha, det kunde ju han tro), och det var på en luftmadrass i Hannah och Valentins rum. (rummet är vägg i vägg med Ralf och Nicoles sovrum där Nicole skulle föda och bredvid Jakobs rum) Han sa att det inte var så långt kvar innan babyn skulle vara där och att allt var bara bra.

Fortfarande var jag lite snurrig efter uppvaknadet så jag tänkte att det är nog smartast att försöka sova. Well, det gick inte så bra. Jag hade inte hunnit att bli hög ännu men att sova var svårt. Jag skickar sms till syster Emma om nuläget och får faktiskt svar så vi skickar lite sms till varandra.

I huset var det helt tyst förutom Hannahs snarkande.

Då börjar Nicole att jämra sig. Hon skriker inte men hon låter och tar kraft ända från tårna. Det är inte många gånger som jag hör henne innan det blir helt tyst igen och barngråt hörs. Det var ett litet tunt babyskrik och jag tänkte att det lät som en liten tjej. Sen att alla små låter ganska så lika var inte relevant i denna sekund.

Inga steg hörs, inget småprat, inget annat än babyns läten som kommer och går.

Mina tankar var att allt är nog bra för annars skulle det låta mycket mer.

Helst av allt vill jag gå in men vill inte tränga mig på. Jag och Nicole har eg inte direkt pratat om hur vi ska göra så jag kommer fram till att de hör av sig om det är något eller om de känner att de få besök i sovrummet. Jag skickar ett grattis sms till dem båda och försöker nu på allvar att sova.

Efter ett tag får jag sms från Ralf . Det enda som står där är: Victoria!

Jag svarar att det är ett fint svenskt namn och undrar om jag får se henne.

Tillbaka får jag :"självklart, en snabbis"

Jag är ju helt påklädd så det är bara att stiga upp och gå in i deras sovrum. Vet inte riktigt vad jag eg har väntat mig men på nått sätt skulle man kunna se att det just hade varit en förlossning där. Inte ett spår utan det var väldigt mysigt i sovrummet.

Min första tanke är; Men de är ju alldeles ensamma! Hur tordes de ha en hemmaförlossning utan någon annan där? Eller har "någon" redan åkt därifrån? Det här säger jag oxå högt och Ralf pekar bakom mig. Hahaha, jag har gått rakt förbi en Barnmorska som sitter på en stol och är kolugn. Jag får se lilltjejen som ligger på Nicoles bröst och försöker äta. Ralf berättar att värkarna hade börjat vid 24 tiden, så det gick väldigt snabbt, Victoria föddes vid två tiden..

Nu slår det mig! Rakt i huvudet och jag blir hög, hög, hög att jag hade kunnat flyga! Det är så ruskigt fantastiskt med en barnafödsel. och att få vara en del i helheten är en gåva och ett stort förtroende. Glad och stolt att jag har kunnat vara med går jag in till mig och ska nu sova...

Sover gör jag men jag har drömmar och är på helspänn ifall jag skulle behövas. Jag drömmer om att jag ska väcka Valentin och göra honom i ordning för dagen. På nått sätt fattar jag att det är en dröm och försöker förhandla med mig själv om att det bara är en dröm och att jag får stanna kvar på madrassen.

Vid sju,halv åtta kommer Ralf in och i samma veva vaknar Valentin. Ralf berättar att han har ringt till Micke och att jag behövs där hemma... Felix har blivit febersjuk och det börjar sakta bli dags för Micke att åka till jobbet. Eg var tanken att Micke skulle gå med C och X till KIGA och sen köra Maja till mig. Med Felix febersjuk så var det inte något alternativ. Redan sen förut är det bestämt att Ralfs föräldrar ska komma i dag (de bor ett par timmar härifrån) så det är ingen katastrof att jag inte kunde stanna så länge. Men synd var det.

Bara att kliva upp och ringa efter en taxi. Innan taxin kom så fick jag dock vara med när alla syskonen träffade sin nya lillasyster. Det är häftigt att vara med och se och höra deras reaktioner. Jakob var inte riktigt säker på att det verkligen var en flicka utan ville titta efter. Hannah ville ligga nära,nära och Valentin sa "baby baby" och pekade på flickan.

Snön vräkte ner under hela taxiresan och det är alldeles vitt ute. Stora snöflingor täcker fönstrena och det är väldigt mysigt.

Aptrött är jag men fortfarande hög efter nattens bravader.

Det blir en bra dag det här.