Jag känner till ett tvillingpar. En pojke och en flicka och de är lika gamla som Cornelia. Mamman är svensk och pappan är tysk.
Jag har tyckt att det är konstigt att pojkens svenska är mycket sämre än flickans. Han bryter rejält på tyska och har svårt att hitta de rätta orden. Tjejen pratar bra svenska och bryter inte.
De har ju samma uppväxt och borde ha samma "sorts språk".
Liknande har det blivit hos oss. Cornelia fixar både tyskan och svenskan utan att blinka. Visst, hon blandar småord ibland och ibland blir det tysk grammatik när hon pratar svenska. Men det är inget stort problem
Felix pratar ganska stötig svenska. Han blandar in tyska uttryck när han pratar svenska. Sällan tvärtorm. Och det är någon sorts tysk brytning som finns i uttalet när han pratar svenska. Felix pratar bättre tyska, det flyter på bättre. Nu har ju X ett par år på sig att komma upp i Cornelias "nivå" men de är ändå märkbart olika, de två.
Har pojkar generellt svårare med språk? Eller är det bara en slump att dessa pojkar har liknande språk?
Det finns en hel del forskning kring hur vi prata med barn av olika kön. Flickor får längre meningar och mer samtalstid med vuxna, pojkar får fler kommandon och kortare meningar. Detta präglar i sin tur språkutvecklingen. Så prata på med alla dina barn och läs,läs,läs. Det är mina bästa tips.
SvaraRaderaKram från Genuspedagogen ;)
Jag är ett stort fan av Genuspedagogen!
SvaraRaderaAha, sü jag müste prata med Felix oxü? ;) Det har tagit lüng tid för X att ha fü ro i kroppen för att lyssna pü böcker. Medan C och M har suttit i lüg ülder och "läst" sü har han maximalt bläddrat snabbt igenom boken. Nu (kanske för ett ür sedan) kan han dock sitta stilla och vill själv att man läser för honom. Och det är nügot som vi büda njuter av. I kväll var det RymdRakel som avnjöts.