Allt är inte så enkelt

Med gråten i halsen berättade Esats mamma att han inte hade fått någon fritidsplats och inte heller en "efterskolanplats" (typ fritids men bara efter skolan).

Hennes farhåga är att han inte ska få tillräckligt mycket hjälp nu när han ska börja skolan.

Eftersom Esats mamma och pappa är från Makedonien så är deras "hemmaspråk" Makedonska (heter det ens så?) och inte tyska. Precis som hos oss alltså. Esats mamma räknar kallt med att hon inte kan hjälpa sin son med läxorna när han börjar skolan och vill därför att han ska gå på fritids eller dyl där man hjälper barnen med läxorna.

Sådana här tankar dyker självklart upp som "invandrare" (schss, säg inget om mitt pass...;) ) Hur ska jag kunna hjälpa mitt barn på ett språk som inte är mitt eget? Kommer mitt barn att klara sig lika bra som ett "inländskt"?

Jag och Micke har inte riktigt börjat att oroa oss ännu och vi känner inte heller att våra barn absolut behöver eftermiddagsfritids för att klara skolan (mer för att vi ska kunna jobba). Våra barn pratar bra tyska och vi har gott om vänner som kan hjälpa oss med språket.
Men vem vet? När C har börjat skolan så kanske man snabbt ändrar sin åsikt. Vet att den tyska skolan är "hårdare" och striktare än den svenska och det gäller att hänga med