OK-stämpling inför skolstarten

Maken till otrevlig skolläkare får man leta efter.


Först började hon att tjafsa om att Cornelia eg heter Malin, för så står det i papprena. När jag försökte förklara att det inte var hennes tilltalsnamn så fick jag knappt tala till punkt innan hon ännu en gång påpekade att Malin måste vara hennes namn eftersom det står så.


Sen föste hon Cornelia mot en ögonkollgrej och blev irriterad över att C inte på en gång fattade (utan att någon hade talat om vad hon skulle göra) att hon skulle trycka ansiktet mot själva apparaten. Tydligen såg man olika E därinne och C skulle berätta åt vilket håll "pinnarna" var. C visste inte på en gång hur hon skulle visa det så då sa skolläkaren med en högljudd suck att "du kan ju visa med händerna"

Därefter var det dags för en hörkoll. Efter att C har fått på sig lurarna berättar skolläkaren att hon ska säga varifrån ljudet kommer ifrån. Inte så lätt att veta det då kanske. C uppfattade det iallafall inte och visar därför inte direkt vart ljudet kommer ifrån. Skolläkaren blir mäkta irriterad och upprepar instruktionerna. C sitter ner med händerna i knät och pekar med handen åt det håll det låter, men hon låter händerna vara kvar i knät, dvs det var inte jättetydligt men jag såg vad hon höll på med. Skolläkaren ställer sig då upp och går och skriver på nått papper och säger samtidigt uppretat att "jag kan ju inte veta vad du hör om du inte visar mig". I samma veva vänder hon sig mot mig och frågar om C har öronproblem.

Nästa grej är att stå på ett ben och räkna till tio. C räknar långsamt och tydligt till tio. Efter det skulle hon byta ben och hoppa fram till en dörr. Inga problem där heller.


C blir tillsagd att sätta sig vid skrivbordet. Hon får ett papper med massor av små bilder som hon ska tala om vad det är för något.

C börjar att berätta medan Skolläkaren skriver i ett papper och pratar med mig! öh, vad är det för sätt? Hon visade tydligt att hon inte tyckte att det var viktigt att lyssna på vad C hade att säga. blä.

När C är klar så ska hon vända på pappret och rita en människa.

C berättar att hon ska rita en prinsessa.

När hon är klar säger skolläkaren. "Men, där ska väl inte armarna vara, rita dem på rätt ställe" , jag blev lite förvånad för är det nått som C kan så är det då rita.

C säger inte så mycket utan verkar mest förvånad.
Nu börjar jag att bli nyfiken, vad har hon eg ritat?
Skolläkarnen vänder sig till mig:"brukar hon alltid rita armarna ur huvudet?"

Öh, nej det brukar hon inte svarade jag och bad om att få se bilden.
Jag får bilden och det ser ut som en typisk prinsessa ala Cornelia

Nu börjar Skolläkaren att bli rejält irriterad. "Det här är fel. Rita armarna där de ska vara" Hon tar av sig glasögonen och lägger dem på bordet med en duns medan hon suckar högt.

C gör fortfarande ingen ansats att rita några nya armar. Skolläkaren tar då pappret och medan hon ritar där hon tycker armar ska sitta så pekar hon med andra handen på teckningar på väggen som föreställer människor med armar på rätta stället. "Titta här, här ska de vara"

Nu börjar jag att lägga mig i. (jag försöker att inte lägga mig i vid sådan här tillfällen, de är de som ska avgöra hur mitt barn är och inte mitt jobb att tala om hur hon är. Det låter så lätt att man försvarar sitt barn oavsett vad det är och jag vill att mitt barn ska bedömmas utifrån det proffs som undersöker henne. Sen är jag ju utlänning och jag vill vara 110% säker på vad som försigår innan jag säger något) Berättar att det är en prinsessa som C har ritat och att det ställe som skolläkaren vill att armarna ska vara på är kjolen på klänningen. Var armarna hamnar beror ju på vad man ritar och vad för kläder de har på sig.(haha, jaja, de är nog på ganska så samma ställe men det varierar iallafall) Det skulle minst vara lika konstigt med armar från rumpan som från huvudet tycker jag. (det sista säger jag inte högt)

"Ja, jag känner ju inte ditt barn men det här är alarmerande och kan betyda stora problem" avbryter skolläkaren mig. " Jag måste gå till en annan läkare och få en bedömning av teckningen innan jag kan ge ett godkännande"

Jag är inte ett dugg orolig för Cornelias utveckling. Hon har ända från födseln varit på alerten och utvecklats på bästa sätt. Hon kunde gå vid 10 månader, cykla utan stödhjul vid 5, kunde bokstäver innan hon var 2, har lärt sig själv att läsa och skriva. Hon är en självständig dam som inte är rädd att säga till om hon tycker att något är rätt eller fel. Ibland skriker hon dock ut det hela och det skulle hon ju kunna hoppa över...;)
OCH jag vet att hon inte ritar huvudfotingar vid 6,5 års ålder.

Skolläkaren kom sen tillbaka och sa kort: det är ok.

Vi fick vårt ok-papper och tackade för oss.

Fattar inte att sådan här människor får jobba med sådana jobb som de har. Men det är inte helt ovanligt i detta land. Inte alls.
Man blir lika förvånad varje gång man stöter på dem.