Har varit en vecka i Sverige.
Börjar att landa i verkligheten.
Flyr när det går och vill samtidigt vara nära, så nära.
Ofta är det outhärdligt och ibland skrattretande.
Ena sekunden är det glasklart och i andra så är det grumligt.
Ofattbara sanningar.
Det är många som ser
och nästan lika många som inte säger något.
Jävla skitliv.
Tänker på dig/er! Jag förstår dina dubbla känslor...Det enda du kan göra är att förhålla dig till det som är, så gott det går.
SvaraRaderaKramar Angelica
Visst har du rätt, men det är svårt. Grymt svårt.
SvaraRadera