Mycket bättre

Igår morse var det inte roligt att försöka få dagen till att starta.

Cornelia ville absolut inte gå själv till skolan och ville inte alls förhandla om saken.

Själv var jag magsjuk och det kändes som jag skulle kräkas i varje hörn. Tyvärr så går det ju inte att krypa ner i nått hål och gömma sig tills det blir bättre.

Näe, det är frukost och mellis (barnen får ju ingen mat i skolan) som skall göras i ordning. Tre barn att få påklädda och sen iväg till div ställen.

å så började C att krångla. Hon har fått börja att gå själv till skolan när ingen kan följa med henne. Det har gått utmärkt och har gjort det minst 10 gånger förut.

Den här morgonen gick jag som vanligt med henne till gathörnet och kramade om henne och sa hejdå. Jag hann bara gå ett par meter tillbaka så kom hon gråtande springades till mig. " jag vill inte gå ensam" hulkade hon fram. Jag förklarar att jag inte kan följa med henne för Maja och Felix är ju där hemma. (jag kan knappt stå på benen och är eg glad att jag har kommit mig så här långt.)

Näe, det gick inte att prata med den unga damen. Jag hade inte heller kraft eller tid att försöka få henne på andra tankar. Skolan börjar åtta å då ska man banne mig vara där.

Vi gick iallafall hem igen och klädde på Majapaj och tog bilen. På darrande ben må jag säga.

Nåväl, det gick ju bra. Maja och Felix gjordes sen iordning för Kiga och sen var det min tur att däcka. Det är första gången som jag har fått vara sjuk och inte haft något barn hemma. På nästan 7 år. Lyx.

Jo visst har jag någon gång lyckats vara sjuk på en helg eller semester å då har ju Micke tagit över. Men sån tur har man inte så ofta.

Jag gick och la mig och sov med vissa avbrott ända tills det var dags att hämta C på skolan och X och VW på Kiga.

Sen var det bara att bita ihop tills det var dags för barnen att sova. Däremellan hann Maja att få diarree och bajsade ner ett helt golv. Ingen höjdare. Men det var bara en en gång och det får man vara tacksam för.

Alla har sovit gott i natt och idag var verkligen en ny dag.

Jag mår nästan normalt.
Cornelia var på topphumör och skuttade glatt själv till skolan. ("om jag inte hinner att gå med granntjejen så gör det inget för jag går själv")
Maja och Felix har båda klätt på sig själva utan protester och har dessutom ätit ordentligt till frukost.

Dessutom hägrar höstlovet och snart, snart kommer Micke hem!

Det finns hopp om liv!