I sex och ett halvt år har jag haft ett heltidsjobb.
Ett dygnet runt jobb med väldigt dåliga förmåner och lönen i siffror ska vi inte tala om. Ett dygnetrunt jour som har gett mig ovärderlig tid med mina barn. Mina barn som jag har kånkat runt och haft med mig överallt. Som jag har dansat, ätit, busat, förvånats, skällt, skrattat, badat, gullat, läst, gråtit, mutat, res och levt med.
Jag har varit så trött och less att jag inte trott att jag skulle kunna vakna igen om jag somnade. Jag har varit hög som ett träd och inte trott att jag skulle kunna landa igen.
Tacksamheten för att fått uppleva dessa sex intensiva år är stor. De har inte varit som jag hade föreställt mig. Åren har varit mycket, mycket bättre än vad jag hade trott men samtidigt mycket värre än vad jag i min vildaste fantasi kunde tro. År som jag inte skulle vilja vara utan, men som kanske inte hade behövt vara så ensamma.
I morgon så tar den här anställningen slut och jag vet inte riktigt vad som tar vid.
I morgon är en annan dag.
Det kan ju bli spännande! Ska du söka jobb?
SvaraRaderaAtt det är spännande är då ett som är säkert! Jag är fortfarande anställd på HM och är väl beräknad till att gå tillbaka dit då Maja fyller 3, dvs i oktober. Hur det ska gå att kombinera med barnen vet jag ännu inte. Måste få alla tider för skolan först och om C får någon "fritids". Det är inte helt lätt att få till alla bitar i detta land. Men skam den som ger sig!
SvaraRadera