Mycket bättre

Igår morse var det inte roligt att försöka få dagen till att starta.

Cornelia ville absolut inte gå själv till skolan och ville inte alls förhandla om saken.

Själv var jag magsjuk och det kändes som jag skulle kräkas i varje hörn. Tyvärr så går det ju inte att krypa ner i nått hål och gömma sig tills det blir bättre.

Näe, det är frukost och mellis (barnen får ju ingen mat i skolan) som skall göras i ordning. Tre barn att få påklädda och sen iväg till div ställen.

å så började C att krångla. Hon har fått börja att gå själv till skolan när ingen kan följa med henne. Det har gått utmärkt och har gjort det minst 10 gånger förut.

Den här morgonen gick jag som vanligt med henne till gathörnet och kramade om henne och sa hejdå. Jag hann bara gå ett par meter tillbaka så kom hon gråtande springades till mig. " jag vill inte gå ensam" hulkade hon fram. Jag förklarar att jag inte kan följa med henne för Maja och Felix är ju där hemma. (jag kan knappt stå på benen och är eg glad att jag har kommit mig så här långt.)

Näe, det gick inte att prata med den unga damen. Jag hade inte heller kraft eller tid att försöka få henne på andra tankar. Skolan börjar åtta å då ska man banne mig vara där.

Vi gick iallafall hem igen och klädde på Majapaj och tog bilen. På darrande ben må jag säga.

Nåväl, det gick ju bra. Maja och Felix gjordes sen iordning för Kiga och sen var det min tur att däcka. Det är första gången som jag har fått vara sjuk och inte haft något barn hemma. På nästan 7 år. Lyx.

Jo visst har jag någon gång lyckats vara sjuk på en helg eller semester å då har ju Micke tagit över. Men sån tur har man inte så ofta.

Jag gick och la mig och sov med vissa avbrott ända tills det var dags att hämta C på skolan och X och VW på Kiga.

Sen var det bara att bita ihop tills det var dags för barnen att sova. Däremellan hann Maja att få diarree och bajsade ner ett helt golv. Ingen höjdare. Men det var bara en en gång och det får man vara tacksam för.

Alla har sovit gott i natt och idag var verkligen en ny dag.

Jag mår nästan normalt.
Cornelia var på topphumör och skuttade glatt själv till skolan. ("om jag inte hinner att gå med granntjejen så gör det inget för jag går själv")
Maja och Felix har båda klätt på sig själva utan protester och har dessutom ätit ordentligt till frukost.

Dessutom hägrar höstlovet och snart, snart kommer Micke hem!

Det finns hopp om liv!

tjoho

Vilken lång skitvecka.


C får ont i öronen,
Maja får diarre
Jag får magsjuka
Händerna är värre än någonsin, har dessutom
fått massor av utslag i ansiktet,
ser ut som en världskarta.

Micke i Spanien
Men Felix har varit go och gla´ och det är ju alltid något.

hm...

Jag har inte tänkt att berätta att jag låste mig ute idag igen.

Nepp, jag vägrar att berätta sådana sanningar.

Nyckeln satt inte på insidan iallafall.

Dagens överraskning!

Felix kan ju CYKLA!!!
Helt utan stödhjul eller hjälp.

Han susar fram som om han aldrig har gjort något annat.
Bromsar ordentligt med fotbroms och svänger fram och tillbaka.

Felix cyklar, Maja och Valentin med Laufrad/Springcykel.

Felix har varit hos Jakob på eftermiddagen och Nicole skulle fixa så att han kom hem. Först reagerade jag inte på att de kom på cykel men så såg jag ju att även Felix hade en cykel.

Vänta nu.

Felix KAN inte cykla.

Han har aldrig ens provat att cykla.

Han kör sin Laufrad/springcykel och inte förrän i år så har det funkat för honom att göra det. Förra året var en katastof och både pojke och Laufrad flög åt olika håll.

Å nu har han koll på både armar och ben och susar fram som aldrig förr.

Coolt min pojke!

En stor parantes:

(Precis så här var det då C lärde sig att cykla. Vi förberedde henne på att det skulle vara blod svett och tårar innan man kan cykla. Och att det tar tid, inte alls säkert att man kan cykla på en gång. Å så sätter hon sig på sadeln, sätter upp fötterna på pedalerna och väck var hon. Vi sprang bredvid för att ta emot henne när hon skulle dyka. Men hon dök aldrig. Hon stannade lugnt och sansat och kunde starta själv. Cornelia var äldre när hon började att cykla. Hon måste ha varit minst 5,5 år och Felix är inte 5år ännu. Både Felix och Cornelia har åkt med Laufrad före och har genom det tränat upp balansen och det har verkligen underlättat cykelstarten. )

Cirkus

Bilder från Cirkusföreställningen där Felix, Jakob och Hannah var med i somras finns att se här .

Spana in hur fin Felix är! Bild 14124 är den tydligaste.
De hade så coola dräkter,som en riktig liten akrobat! Den blonda killen är naturligtvis Jakob

Hannah finns med bland getdressörerna men det var inte så tydliga foton därifrån,

Cornelia var med på föreställningen därefter och bilder därifrån finns här .

Bild 15081 är en av de tydligaste. Cornelia dansade Bollywood-dans.

Barnen var verkligen jätteduktiga under hela veckan och gjorde sedan succe under föreställningarna.

En vecka full med bus och ett minne för livet.

Konstiga frågor

De ringde just från nått statestikställe och frågade:

Var köper jag mina kläder? affär, internet, postorder och ett fjärde alternativ som jag har glömt.
Mår jag bra av att sova ostört?
Har jag husdjur?

Det var allt! VAD kommer man fram till med dessa uppgifter?

Kvällen i bilder

Valentin, Maja, Hannah, Jacob

Felix och Cornelia

Många tänder blir det!

Go ungar!

Måste ju lära dem vilken musik som är värd att lyssna på!

Vi har haft utmattningsjour under helgen.
Hannah, Jakob och Valentin har varit hos oss lördag-söndag medan Ralf och Nicole försökt att få sova ut lite.

Full rulle må jag säga men det har varit roligt. Micke smet iväg till Ikea direkt när barnen kom så jag var ensam med allihopa i ett par timmar. Vi röjde på och dansade som vildar till Winnerbäck.

Å sen somnade allihop. å sov så gott som hela natten.

Trevlig kväll och en trevlig dag idag.

Mysigt.

å galet!

Dennis the menace

Alltså, detta är klockrent!

Vilken jättetur kvarteret har som begåvats med en sån go Pudel!

Vet när vi brukar åka till Vännfors med Dennis så springer han alltid till övervåningen och in i badrummet. Där i papperskorgen kan det finnas 10 tomma rullar och snabbt som attan har han hämtat dem och står där framför en och uppmanat om att få leka.

Å vad jag saknar Dennis idag!

Fredag

Tänk vad lite musik kan göra skillnad!

Idag snurrar Winnerbäck again, again again and ... again.

Utelåsta

Igår hände det där som inte får hända.

Jag och barnen hade packa ihop oss och var redo att gå till barngympan. Micke ringde mitt uppe alltihop och jag blev lätt stressad.

Nåväl, alla barn påklädda och färdiga och jag hade alla påsar å grejor med mig.
Bara till att åka alltså!

well, då är det bra att ha en nyckel med sig... Dörren låser sig själv när man stänger den och har man inte nyckeln med sig så kommer man inte in.

Det systemet lever vi med sen nio år tillbaka så man har ju fått en vana hur man ska göra för att inte låsa sig ute. Jag håller alltid i nycklarna när jag går ut men den här gången så hade jag så mycket grejor att det typ kändes som att jag hade nycklarna i handen. Men icke sa Nicke!

Som tur är så finns en extra nyckel hos Nicole och även hon skulle vara med på barngympan.

Efter barngympan så åkte vi hem till Nicole och letade rätt på den blåa nyckeln som förvaras där.

Jag lämnade Maja och Felix hos Nicole för att hämta upp Cornelia som har föräldrafri barngympa och för att fortsätta hemåt för att prova nyckeln.

Det fanns ett litet krux. Det är att man inte kan öppna dörren om det sitter en nyckel på insidan...

Gissa var min nyckel fanns?!?
- Jo, just det.
På insidan.

Jämnhögt med nycklarna finns vår brevlåda. Jag och C försökte på alla sätt att få ut nyckeln ur låset. Cornelia lyckades på tag på legogubben som satt på min knippa men att få ut själva nyckeln gick inte. Om och om igen försökte vi och rätt som det var så kom Micke hem.

Med förenade krafter kämpade vi på och plötsligt så föll min nyckelknippa ner och vi kunde använda den fina blåa nyckeln och ta oss in. Cornelia blev så lättad att tårarna började rinna.

Phu säger jag bara. Det är inte helt enkelt om vi inte hade fått upp dörren. Då hade vi måstat ta oss in i trädgården (inte allt för enkelt eftersom det är "inhängnat" från alla andra hus i kvarteret, men inte helt omöjligt) och sen då att krascha en fönsterruta...

Så kom ihåg det:

Hos oss får man inte lämna nyckeln i låset
och man ska inte gå ut utan nyckel!

wow!

Vem är Peter Barlach?
Är han känd?
Vad gör han eg?

Hamnade på hans blogg och jag vill bara läsa mer, mer, mer!

Jag som brukar ha koll på div konstnärer och kändisar har inte en susning.

Berätta om du vet!!!

Mittagsbetreung dvs fritids

Ja, vad säger man.

En drös med barn inhysta i skolans lokaler.
En del satt vid bord och åt lunch.
Andra sprang omkring och busade.

Fick ingen bra magkänsla.
C var blek och sa ingenting
Först ville hon gå hem men sen
så ändrade hon sig och stannade.

Jag har skrivit på papprena.
Men man kan ju säga upp platsen oxå.

Vi provar och så får vi se vad det leder till.

(fatta vad bra det var på fritids där jag jobbade, så skulle alla barn ha det!)

Stora damen.

Denna morgon är lite extra spännande.
Micke är i ... ja var var det? Bonn? Amsterdam? Berlin? nått sånt iallafall. Det gör morgonen lite krångligare för mig.
Cornelia går idag själv, hela vägen till skolan.
Det kommer hon att göra galant, det är ju inte långt och hon vet vägen utan och innan.
Ralf eller Nicole har lovat att slå en signal när de ser henne vid skolan. (tyvärr kan inte C och Hannah gå tillsammans för de har inte samma väg)
Men ändå.

Jag vill gå på bio!

Jag vill känna förväntan i luften.
Popcorndoften
Mörkret.
Underbart!


(Visst, jag ska på bio med storbarnen i helgen och se den nya Barbiefilmen men den tror jag inte riktigt kommer att ge mig det jag vill ha...)

Förgrymmad

Två timmar fick jag vänta i väntrummet hos hudläkaren. Tur att jag hade en halvhyfsad bok med mig. (Ett mycket bättre liv av Inger Frimansson).

Sen tio minuter med Frau Doktor.

Hon sa till på skarpen att jag inte får vänta så länge innan jag hör av mig nästa gång. Om jag får problem så ska jag ringa på en gång och få hjälp. Ursäktande stammade jag fram att jag hade trott att det skulle bli bättre. Två recept på prima krämer fick jag och en tid för återbesök om 5 veckor.

Nu banne mig ska händerna bli bra!