Jag hade glömt bort hur helvetiskt ont och jobbigt det är att ha exem.
Det försvann ju helt och har varit borta i flera år och nu har det av någon anledning kommit tillbaka. Inte på fötterna den här gången utan på händerna.
Händer som är alldeles stela på morgonen och som spricker upp så fort jag knyter handen. Händer som njuter av att hamna i vatten men som dör så fort jag ska torka händerna. Då slutar jag att andas och "fuskkliar" i handduken .
Det är ok så länge jag kliar, det är då man slutar som det gör så ont att man inte vet var man ska ta vägen. Att inte klia går nästan inte. Jag smörjer och smörjer men inget verkar hjälpa. Fjällig hud som omvartannat vätskar och är supertorr.
Inget som gör att man blir blöt om händerna ( och som gör att man måste torka händerna) är roligt att göra. Att laga mat, jobba i trädgården, leka med lera, hjälpa barnen på toaletten är rena döden. Det är inte så lätt att undgå något av det där.
Fattar inte vad som kan ha utlöst det hela. Har varit helt fri i tre år. Slutade att gå på strålning strax efter att Maja föddes och då hade jag varit bra i ett bra tag. Nu bor vi ju en bit ifrån det ställe jag gick och strålade på men det måste ju finnas något annat ställe här i närheten. Ska ringa till "gamla stället" och kolla om de kan tipsa mig. Så här går det iallafall inte att ha det.
En sak som förvärrar det hela är om jag sover dåligt...
Dags att hoppa i säng alltså!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag vill säga: