tisdag, augusti 24, 2010

Anropar försvunnen*

Jag ringde upp domstolen igen och nu fick jag tag på rätt person.

Mannen som svarade var jätteglad över att jag hade ringt och började med att fråga om jag kände till Herr "med fyra olika långa namn". Han frågade även om min mamma råkade heta Katarina nånting och det stämde ju inte heller.

När jag nekade så suckade mannen och sa att det hade han inte heller riktigt trott men att jag var den enda Martina Fries i rätt ålder, som han hade kunnat uppbåda.

"Där tar alla mina spår slut" sa mannen. "Men, det finns ju en annan Martina Fries inskriven hos den läkare som jag går till" sa jag. Det är nämligen så att jag alltid måste visa leg för att det ska bli rätt Martina som de hittar i sina journaler när jag är där.

Mannen från Domstolen blev väldigt glad över denna ledtråd så att han hade något mer att spinna vidare på. Tydligen så fanns det ett arv att hämta ut och han tyckte att det var synd om han inte skulle hitta igen den rätta arvingen. Jag bad honom att ringa mig eller på något sätt höra av sig ifall att min lilla ledtråd skulle leda till någon lösning och han lovade att höra av sig.

Mannen var väldigt trevlig och när jag berättade att jag hade pratat med Pappa ang namnet så skrattade mannen och sa att det kan du ju inte fråga din Pappa om, det är ju din Mamma som har svaret. Vidare berättade han att det var ett vilt sexliv på den tiden i Sverige så det var ju inte helt omöjligt att jag hade en annan Pappa. Haha, som om det bara gick vilt till i Sverige svarde jag å så skrattade vi gott båda två.
Näe, jag behåller nog min Pappa ett tag till. Han duger väldigt bra för mig!
*Anropar försvunnen
Hanna Hedlund
2000
Ps,tack för omtanken Nixon! ds

1 kommentar:

  1. Om han ringer igen och försöker prångla på dig arvet, tro honom inte!

    SvaraRadera

Jag vill säga: