Som alltid (nåja, under det senaste året iallafall) efter samvaro med mina föräldrar så eftersköljs jag av en enorm trötthet. Måndagen gick ganska bra för jag hade inte tid att stanna upp och jag gick till jobbet som vanligt. Idag är det värre. Jag är så förfärligt trött att jag bara släpar mig fram. Trots att jag har tagit mig tiden att sova på förmiddagen så känns det inte ett dugg bättre.
Livet tar tyvärr inte paus även om man mår skit så det är bara till att bita ihop, skola, Kindergarten, packa ihop brotzeit, cykla iväg till flöjtspelande och tyskakurser och, och, och .... Naturligtvis så hade jag oturen att Micke fick lov att åka till Frankfurt i går kväll så någon hjälp har inte funnits att tillgå.
Det har gått bra under dagen men allt har skett i en sort dimma. Jag har många gånger idag funderat på hur det skulle kunna gå att jobba på onsdagen och har tillslut kommit fram till att jag måste ringa och sjukanmäla mig. Måste bara få iväg barnen på deras aktiviteter först.
Livet tar tyvärr inte paus även om man mår skit så det är bara till att bita ihop, skola, Kindergarten, packa ihop brotzeit, cykla iväg till flöjtspelande och tyskakurser och, och, och .... Naturligtvis så hade jag oturen att Micke fick lov att åka till Frankfurt i går kväll så någon hjälp har inte funnits att tillgå.
Det har gått bra under dagen men allt har skett i en sort dimma. Jag har många gånger idag funderat på hur det skulle kunna gå att jobba på onsdagen och har tillslut kommit fram till att jag måste ringa och sjukanmäla mig. Måste bara få iväg barnen på deras aktiviteter först.
När jag kom hem så blinkade telefonsvaren.
"Hej det är Dirk från HM
Jag vill bara berätta att
du inte behöver arbeta imorgon..."
Det var som balsam för min själ att höra dessa ord.
Det blir nog bra det här.
Så småning om.
Kanske.
*Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Lars Winnerbäck
2009
Vad tungt :( Det känns som om vi kommer lite olägligt, eller förresten kanske inte! Även om det kanske inte är "huset fullt" man önskar sig när man mår som du beskriver så kan du ju faktiskt utnyttja det också. Vi finns och kan ta hand om barnen så att du kan komma lite på fötter igen. Även om jag tror att du kanske behöver mer än att bara sova... Kramar från mig så länge, vi ses snart!
SvaraRaderaDet är liksom inget som blir bättre av att gå och gömma sig så jag är inte rädd för ert besök. Jag vet oxå att tröttheten går över och allt blir mer normalt. Det blir nog bra med en massa ungar i huset så att det blir lite liv i luckan! (haha, för det är ju sååå tyst och stilla här i vanliga fall! ;) )
SvaraRaderaVi ses i morgon!