Inget ont...

Wow vilken dag!

Micke är ju i Amsterdam och det innebär att jag måste ta barnen till och från Kiga. Har man dessutom miniclub som börjar kl nio så är det tightare än vanligt. Å naturligtvis så spöregnar det.

Regnet gjorde att det var fler på vägarna och därför grymma bilköer. Köerna gjorde att det var svårare att få en bra parkeringsplats vid Kiga. En dålig parkeringsplats ( dvs långt ifrån) gjorde att det svårt att vara i god tid för avlämning och vidare färd till Minicluben.

Minicluben var i fullgång när vi kom dit men det var iallafall trevligt. Sen var det att ta ubahn till bilen och sen åka hemmåt i bilen. Väl hemma så var det dags för lunch och direkt efter det, ja gissa... Var det dags att sätta sig i bilen för att hämta x och C från Kiga.

Maja somnade i bilen.

C lämnas hos Hannah och vi åker vidare till den nya Kindergarten för inskrivningsamtal.

Jag hälsar på föreståndaren och när det blir tal om att skriva in barnens tider ( kl 8,30-12 ) så frågade jag försiktigt om det verkligen inte gick att ha längre dagar och framför allt över lunch.

Jodå, sa föreståndaren, det har fallit bort ett par barn så det finns lediga platser på 8-14 tiderna.

Fatta! Det är ju värt hela denna virriga dag att få ett sådant besked!

Om jag har barntillsyn för åtminstone två av barnen så finns det ju en chans att jobba. Att få till det med nått jobb fram till tolv utan mat vet jag inte hur jag skulle få till.

Hurra hurra! Det blir kanske inte en så tokig höst iallafall!

(Fast KlippÅsa kanske vänder i dörren när hon kommer hit... för jag har verkligen inte hunnit med nått här hemma.. Hon och familjen får nog ta på sig ögonbindel i ett par dar...)