Felix slängde sig på backen och rullade runt, runt i snön!
Snön har vräkt ner och lämnat ett vackert snötäcke. Om min nacke hade varit ok så hade vi gått iväg till en pulkbacke. Nu blev det en eftermiddag i trädgården istället och barnen var så nöjda så. Det är så mysigt med snö. Det gäller att njuta av det medan vi har det. I morgon kan det se helt annorlunda ut.
Jag har börjat att träna och har gjort det i ett par veckor. Mitt förra gymställe är alldeles för långt bort så jag har hittat ett nytt som ligger tio minuter, med strassenbahn, härifrån. Perfekt!
På söndagar har de även en barngrupp och igår hade jag med mig Maja och Cornelia som fick vara där medan jag tränade. Jag hade 50 svettiga och jobbiga minuter på crosstrainer med väldigt bra musik i lurarna. Maskinerna är placerade vid fönstrena och eftersom träningstället ligger i en stor korsning så finns det hela tiden en massa att titta på.
Jag kände mig väldigt nöjd över mina femtio minuter, särskilt eftersom jag även hade hållit mig inom den pulsintervall som jag ska hålla mig inom. (jag har en pulsklocka som checkar av hur intensivt jag ska jobba ).
Efter att ha gjort förra veckans misstag med att ha med mig Cornelia i omklädesrummet och duschat med henne (varför ska jag duscha? åh nu blir ju mitt hår blött! Måste vi basta? kan vi inte gå ut nu? NEJ- jag vill inte torka håret!! ) så lät jag barnen vara kvar på barnpassningen tills jag var klar. (det är toppen, för man lämnar barnen på barnpassningen å sen så ordnar de att barnen kommer till träningen och tillbaka till barnpassningen!)
Jag gick in i duschen och duschade länge och väl. Tvättade håret. Inget särskilt alls.
När jag gick till min handduk så kändes det konstigt i nacken. Jag kunde knappt torka håret med handduken. Vrida huvudet till höger var inte att tala om. Jag hade helt plötsligt värsta nackspärren som inte gick att häva på nått sätt. Varje steg som jag tog kändes i huvudet och jag gick sakta, sakta ut till omklädesrummet. Skulle jag råka vrida huvudet en millimeter så kändes det som om jag skulle kräkas.
Hur lång tid det tog för mig att klä på mig vet jag inte men en evighet tog det. Oftast då jag får nackspärr eller en sträckning (alltså, så ofta händer det inte) så kan jag känna var det har knutit sig och kan sakta massera "loss" knuten. Det gör ont men det är iallfall möjligt att häva det hela.
Den här gången så kunde jag inte "ta" på det alls. Det gjorde inte ont på nått särskilt ställe utan det gick bara inte att röra huvudet åt höger, uppåt eller neråt.
Jag lyckades att ta mig ut och hämta tjejerna. På strassenbahn ringde jag Micke och sa att nått hade hänt och berättade hur läget var.
Å det var den dagen det.
Jag bakade i och för sig Lussekatter och Makalösa men resten av tiden låg jag på soffan med olika värmekällor. Micke masserade in tigerbalsam och försökte med det ena och det andra men det blev inte bättre. Inte heller sämre. men som sagt, inte bättre. På kvällen somnade jag och Maja på soffan och blev uppväckt vid halv tolv för att byta sovplats.
Idag känns det lite, lite bättre men jag är fortfarande sned, lutar huvudet mot vänster. Att vrida på huvudet går om jag är väldigt långsam men det ska vara ruskigt långsamt om det ska gå.
Idag har har det varit svenska skolan och medan barnen där övade flitigt på luciasånger så åkte jag och Micke hem och fixade och donade sånt som man aldrig hinner med under veckan. Vi hade även förberett en massa skrot som skulle till tippen.(OsCar du anar inte vad din syster slänger saker, du skulle inte tro dina ögon! Men, det är bara skrot, sånt som någon annan kan ha nytta av är det inte, det hamnar någon annanstans;) )
Känns alltid bra att få iväg sånt som bara står och väntar på att bli bortslängt. Vi får helt plötsligt så mycket plats!
Delar av vårt favoritband hade konsert idag och det var lite spännande om vi dels skulle hinna dit efter skolan och dels om det skulle finnas biljetter för sista minuten familjen.
Ruskig tur hade vi för vi hittade parkeringplats på en gång och var en hel halvtimme tidiga till konserten. Trots att det var väldigt mycket folk så fick vi fem biljetter och kunde kliva in i lokalen.
Donikkl är ett bayersk reaggae-pop-rockband som spelar musik så att ingen kan vara stilla. De involverar publiken under nästan varje sång och ofta tar de upp barn och vuxna på scenen. Micke och Felix var redan under låt fem uppe på scenen och fick snygga cowboyhattar på sig. Maja och Cornelia hamnade på scenen under de två sista låtarna och hade Maja fått bestämma så hade hon aldrig gått av scenen.
Trevligt och svängigt har det varit. I slutet av januari så har de en konsert igen och jag tror nog att vi kommer att vara med sjunga med nästa gång oxå.
Vi har fått snö som faktiskt ligger kvar!! Det är väl ca en halv cm och termometern visar på...plus 3! Gissar att det inte kommer att ligga kvar speciellt länge men det är iallafall mysigt.
Idag har julmarknaderna dragit igång och jag som har jobbat idag (började klockan sex!) har haft turen att få känna alla de goda dofterna av glühwein, brända mandlar och lyssna på myllret av folk. Mysigt och lite julkänslor har krypit fram.
Läste någonstans att Pippi fyller år idag, närmare bestämt 65 så det får vi väl inte glömma att fira ordentligt. Hon ser väldigt fräsch ut för att vara så gammal.
Nu är det helg och det finns inte så jättemånga planer. Svenska skolan på lördag men annars så är det ganska så tomt i kalendern.
Skönt.
Äh, ni hör ju, det händer inte mycket här. Eller rättare sagt, det händer så mycket att jag inte har tid att sortera tankarna och skriva något intressant.
Det kommer, det kommer, det gör det alltid. Så länge vill jag önska er alla en trevlig adventshelg! Kram!
Hektor, Hugo, Maja, Cornelia, Felix och Leon som är alla redo inför att ringa på dörrar och säga Happy halloween!!
Jag har länge försökt att få större bilder på bloggen utan att lyckas. Micke och jag har kollat in varje liten inställning men inte kommit på hur man ska kunna ändra. Nu har jag fått tips från Angelica så jag provar mig fram. Kanske ser det här helt ok ut?